Aftonbladet – 18 november 1873, sida 2

818 på Ivljande salt: Utgången af valen har förlorat sin betydelse derigenom, att det redan före valdagen kunde anses för afgjordt, att den förenade venstern, antingen den komme starkare eller svagare tillbaka, icke skulle förnya experimentet att förkasta finanslagen. Innan vi närmare framlägga skälen för denna åsigt, måste vi dock anmärka, att valresultatet onekligen i ett afseende skulle ha varit af stor betydelse, nemligen om den förenade venstern hade kommit tillbaka med förlusten af ett par af sina vigtigaste chefer och af ett halft tjog röster, emedan partiet då både i numerisk och moralisk mening skulle ha lidit ett sådant nederlag, att dess högmod för lång tid hade varit qväst, och det icke skulle ha varit någon fara för ett förfuskande af finanslagen och några af de mest angelägna lagstiftningsarbetena. Men på ett sådant resultat i första taget har ingen kunnat tro, som blott har en ytlig kännedom om partiförhållandena bär i Danmark, och som Vet, huru fast och garnmal partiorganisationen i den förenade venstern är, jemförd med dess motståndares, hvilka först under de senaste fyra veckorna kunna sägas ha rört på sig. När ett decideradt nederlag för vefistern sålodes icke kunde väntas, var det, upprepa vi, åf mindre betydelse, om partiet kom tillbaka med en litet större eller mindre majoritet, emedan den politiska situationen i detta ögonblick, att döma efter de tnder valstriden fällda utlåtelserna, är mycket olika mot hvad hon var den 18 Okt. Nu som då gäller striden väl frågan, huruvida majoriteten i folktinget skall vara enväldig med Bsidosättande af konungens och landstingets ställning i författningen, men tänder det att hvarje förnuftig menniska måste antaga, att meningen på den förenade vensterns sida med att använda det yttersta konstitutionella medel, nemligen finanslagens förkästande, för ätt genomåritva sin vilja, var, att i nödfall opprepa detta medel, till dess det antingen gjorde sin verkan eller förmådde ministeren att gripa till handlingar, som från partiets synpunkt anses ölaglifa och såsom 38dana skulle ha till följd åtal och straff, lyder partiets lösen nu helt annorlunda. Förkastandet af finanslagen, denna i Europas konstitutionella historia okända händelse; var, såsom till ooh med eh af pärtiets Mindre lättsinnige chefer uttryckte sig, ett experiment, som man tyckes ha valt på slump bland flere andra till disposition stående medel för att sondera sinnesstämhiigen och anställa ett rön, om regeringen också verkligen hade mannamod och hjerta: Utfölle detta rön oiyckligt, skulle man draga i betänkande att förnya experimentet och i stället se sig om efter andra medel; men af hvilken beskaffenhet dessa nu. än måtte vara, så var det redan före valdagen klart, att krisen hade förlorat sin akuta karakter, och att striden från den förenade vensterns sida hädanefter skulle föras med mindre heroiska, om också icke mindre lättsinniga vapen än en vägran att öfver hufvud taget behandla fioanslagen, Men härigenom hade, såsom man lätt skall inse, hela ställningen blifvit förändrad. Den principiella Bidan af saken, om tvisten mellan regeringen och folktinget genom de nu försiggångna valen har varit understäld valmännens dom, och om en majoritet i folktinget skall kunna trotsa sin vilja igenom mot de bada öfriga lagstiftningsfaktorerna, blef icke afgjord i fredags, för så vidt som ministeren sitter qvar, ehuru oppositionen kommit tillbaka med en majoritet, under det att denna på andra sidan tyckes ha afstått från tanken på att trotsa sin vilja igenom, sannolikt för att återupptaga taktiken från i fjol, att göra lifvet sö bittert för ministeren genom ohöfligheter och retsamhet i stort som i smätt, att den blir ledsen på leken och sjelf gär sin väg. Vi ha med andra ord alla utsigter att ännu en gång komma att dragas igenom det moras af skräfvel och demonstrationer utan verkan, som karakteriserade den senaste riksdagen, för att fram på våren stå der med :alternativet att antingen nödgas antaga en i strängare mening obruklig finanslag eller finna oss i en ny valstrid under ogynsammare vilkor än de nuvarande. Det är ur denna synpunkt vi beklaga utgången af valstriden, ehuru den förenade vensterns motståndare ha vunnit tre röster vid valen. Resultatet har nemligen varit ovisshet, osäkerhet, utsigtt ll mer skräfvel i stället för till större klarhet och till en förökad politisk demoralisation i stället för den så högst nödvändiga desinficeringen; men detta resultat har icke fram gätt ur den lilla förändringen i förhållandet mellan partiernas inbördes styrka, utan ur den redan före valdagen bebådade förändrin gen i den förenade vensterns taktik. Våra radikale ha förlorat tre röster, men vi an dre ha under valstriden förlorat den goda utsigt, vi för en månad sedan hade, att få frågan om majoritets-absolatismen bragt till ett snart och slutligt afgörande. När vi säga, att vi ha förlorat den goda utsigt, vi för en månad sedan hade, att slut ligen få ett verkligt afgörande af striden genom fortsatta upplösningar eller, i fall de ej bure frukt, genom en eventuel provisorisk finanslag, så är det naturligtvis icke härmed sagdt, att all utsigt härtill är förlorad; men under det att mar förut var berättigad att utgå derifrån, att den förenade venstern omedelbart efter riksdagens sammanträde genom att äter förkasta grundlagen skulle föranleda en ny upplösning af folktinget, så är det tyvärr nu sannolikt, att man på den sidan åtminstone tillsvidare icke önskar någon upplösning och således väl skall vakta sig för att framtvinga en sådan. Vi anse detta olvekligt, omer dan det lisgcr 4 veskaffenheten och saummankättningen af hvad vi med ett ord kalla författningspartiet, att det väl, såsom erfarenheten nu har visat, kan krya upp sig till en energisk handlingskraft, när faran till och med för de i politiskt zfscende mer blaserade elementerna visar sig öfverhängande och det är utsigt till att med ett slag få slut på saken; men när striden drages ut på tiden, tröttnar det lätt och mister sin spänstighet, hvilken ju, dessutem tages i beslag af många andra intressen. Detskulle derför glädja oss, om ministåren, inseende önskligheten af att tvisten på så kort tid som möjligt bringas till afgörande, i gerningen ville lägga samma energi i dagen, som den har visat genom konseljpresidentens yttranden, och, om venstern återgår till sin gamla taktik, gripa första bästa tillfälle att åter hemskicka folktinget. Presenterar sig detta SE Nara Ae NEN ORT NEN REN RO tä längt och tycktos med stort nöje ikläda sig;