Aftonbladet – 18 november 1873, sida 2

harm. Hennes hjerta blef rördt af all den vänlighet, som alla nu syntes täfla om att bevisa henne. En liflig önskan att på nå got vis återgälda den vaknade hos henne; hon läste för mrs Huntley, hon satte knytningen i ordning åt henne, hon arrangerade pallen på ett sätt som patienten förklarade vara bättre än någon annan förmått. Då Oswald kom och tog plats bredvid sin mors arbetsbord, rodnade Desira och gick blyg bort till sitt broderi. Den unge arftagaren var mycket angenäm denna dag och syntes angelägen om att behaga alla; han fann en ny berättelse, den ingen ännu hade sett och läste den högt medan damerna sutto vid sina arbeten; det var med ett ord en riktigt ljuflig dag efter gårdagens obehag och stridigheter, och med en känsla af sällhet fann sig Desir6e riktigt väl och liksom hemma vid Melmar denna qväll. Hon förstod icke hurn det var; — ehuru den unga flickan med tacksamhet emottog alit detta gemensamma bemödande af familjen att visa henne välvilja och ej för ett ögonblick misstänkte någon intrig derunder, var sättet så främmande för den vanliga tonen inom detta hem, att hon omedvetet kände sig förvånad; men Desire forskade icke efter skälet; om en liten elfva hviskade i hennes öra ett sådant, rodnade hon och bjöd till att glömma det. Nej, nej! Oswalds föräldrar hyste alltför stolta förhoppningar om den ende sonen; de voro ärelystna för henom och skulle ansett ett sådant tycke såsom höjden af dårskap, om det vore möjligt att han hyste det. Noj, så kunde icke meningen vara. Men följande dag, då Joanna och Desiree som vanligt företogo sin promenad, sammanträffade Oswald med dem innan de hunnit