Aftonbladet – 15 november 1873, sida 3

tygelse, gom hog hr Brandes göra sig gällande. Karin Månsdotter är ett fragment af en större biografi, för hvilken läsningen af detta gifver en synnerlig smak. Författaren är den om forskningar i Erik XIV:s historia bekante och förtjente lektor A. G. Ahlqvist, hvilken här med klarhet visar hvilka betydande kulturhistoriska slutsatser kunna dragas af de till utseendet torftigaste anteckningar från forna tider. Denna skizz, hvari förf. tecknar Karins lif under de första åren af hennes vistande vid hofvet såsom kung Eriks förklarade älskarinna — dock ännu blott en bland många — hennes klädedrägt, nöjen och umgänge, ja, till och med i visst afseende hennes bildningsgrad, är nemligen till väsentlig del byggd på ett par qvitton af Karin till klädesoch skinn: skrifvarne hos konungen äfvensom på Sven Jonssons anteckningar om vinåtgången vid konungens hof. Det är sant att de omutliga fakta, förf. här hopletat och sammanstält, äro egnade att i viss mån skingra det romantiska skimmer, hvari man varit van att skåda Karin Månsdotter och hennes förhållande till sin kunglige älskare, äro de dock, hvarken den ena eller det andra, beröfvade all poesi, och vinningen af en närmare insigt i tidens och enkannerligen hof vets seder är dessutom i ojemförlig grad öfvervägande den möjliga förlusten i förra hänseendet. Upptagandet af flere kulturhistoriska skizzer i samma stil skulle utan tvifvel i hög grad öka allmänhetens intresse för tidskriften. I en kritik öfver ett par öfversättningar af några af Macaulays essays har signaturen A. H. fullföljt sitt redan i förra 8rgången påbörjade utretningskrig af våra dåliga prosaöfversättningar. Ovedersägligen har han härvid satt sig en uppgift för, hvilken bör göra honom förtjent af stor tacksamhet från allmänhetens sida, desto större, gom naturligen en dylik verksamhet ej för honom sjelt kan vara behaglig. Mel glädje anteckna vi att denne förf. i sin uppsats begagnat det af nordiska rättskrifningsmötet förordade öfvergångsförslagets stafningsRätt. I en uppsats, Om de naturvetenskapliga undersökningarna af hafsbottnen, har J. Lindahl gitvit en intressant framställning af dels de olika skiftena i den marina z0ologiens historia, dels de resultat, tilll. hvilka undersökningarna på detta område, i särskildt genom nordiska vetenskapsmän, hafva ledt. Vidare förekomma en kritik af :! A. L. öfver Dahlgrens öfversättning af Moretos berömda dram El desden con Bl desden, på svenska återgifven med Stolthet mot stolthet; en anmälan af de ut dr Elof Tegner redigerade samlingarna vf Esaias Tegners skrifter, dervid särskild ippmärksamhet fästes å den nya samlingen, vt hvars första häfte företges en granskning, allo utfallande till heder för utgifvaren; samt in något knapphändig, mycket förordande annälan af den bekanta, af O..W. Ålundredigerale, Uppfinningarnes bok. Slutligen innehåler häftet stt insändt tillägg af A. Fryxell, ler han på angifna grunder bestrider förlagen att i vissa fall stafva med enkel kon: onant imperfektet, geupinet och participiet f sådana verber af andra konjugationer, om i presens stafvas med dubbel konsolant. Då skväl F, L—ri dennatidning, com i ynnerhet Hazelius i sitt bekanta arbete illräckligt behandlat denna fråga, behöfva i ej yttra oss derom, utan nöja oss med tt förklara vår glädje öfver att den gamle kademisten och spräkförfattaren i öfriga unkter förklarat sig såsom en afgjord anängare af det fonetiska stafningssättet, huru han visserligen ej sjelf antagit det — något som man ej heller af en nära åttiorig man kan fordra. ört ht kt 9 Åk mm 0 DR nm MMMM