Aftonbladet – 15 november 1873, sida 3

goda skäl, bland hvilka man dock ej kan upptäcka någon tendens till hemlighetsfullhet; ty han talar öppet om alla möjliga privatsaker. Ofta hör man en på venstra trottoiren stående amerikanare samtala med en bekant, som befinner sig på den högra, om ämnen, hvilkas triviala natur skulle, om en någorlunda bildad europ vid deras omnämnande funne sig föremål för en enda främlings uppmärksamhet, komma hans näfspets att rodna. Men amerikanarens besvärliga öppenhet hindrar honom icke från att ega stor förställningskonst, hvilken egenskap i synnerhet blir verksam, när hans allt uppslukande passion — vinningslystnaden — får en påstötning. Beslagen med någon yttring af antingen oärlighet eller dumhet, kan han se folk i ansigtet med en min af oskuld och oupphinnelig värdighet, som är förvånande. Men när han i eger skap af aktör eller deklamatör vill använda denna förmåga, är han vanligen obhjelpligt misslyckad, i synnerhet när de roller han spelar eller de stycken han reciterar äro af en sentimental eller högstämd natur, hvilket faktum är så mycket anmärkningevärdare, när man erinrar sig hans botten. lösa djerfhet och sjelfförtroende. Förklaringen måste ligga, dels i hans outvecklade sinne för det sublima i tingen och harg ljumma känsla för de sköna konsterna, dels dernti att han är för mycket uppfyld st tanken på sig sjelf, såväl som på den inkomst han skall inbringa, för att kunna sätta sig in i de idger, händelser eller karakterer, hvilka han skall återgifva. Såsom improviserande politisk talare är han dock ganska lycklig, enär dels hans språksinne är stort, dels den republikanska styrelseformen ger honom särskild anledning att intressera sig för politiken. Hans receptivitet är vanligen stor och verksam, hvilket bland annat gör honom vaksam och nyfiken, det senare till löjlighet; men i fråga om reflekterande kraft står han efter tysken och skandinaven. Hans religiositet är kar. hända lika stor som anglo-saxiska racens i allmänhet, men hans fallenhet för skrymteri, när vinning eller anseende stå på spel, gör det svårt nog att utpeka hvem som är allvarligt religiös eller icke. Han saknar ingalunda generositet; tvärtom är denna egenskap ofta mycket starkt utvecklad hos honom, och hans donationer till välsörande ändamål äro vanligen storartade. Sannt är det visserligen att motiverna för hans frikostighet alltid äro mer eller minåre bemängda med äregirighet, men äfven detta bevisar att han anser välgörenhet för en lygd och i dess utöfning ser en ära, hvilset kontrasterar med åskådningssättet hos barbaren, som inlägger sin ära uti blods1tgjutelse. Han har stort sinne för familj. ifvet, och damerna lemnar han en positioa, om ofta tillkännager en anbefallande vörd. lad, men också stundom ger honom uteende af att vara ytterligt betagen i sin ustru. Befarandåe att genom brefvets förlängande Utför mycket trötta läsaren, lägger korespondenten härvid ned sin penna, under öftet att snart i ett annat bref upptaga len länk, som han nu släpper, för att an nyta den med den kedja af ställningar och örhållanden, som i Amerika fallit under ans observation. Så långt ifrån dock, att nse sig ofelbar, inser han tvärtom ofullomligheten i sina målningar, men vågar tt till sin ursäkt anföra Bunyans ord: Finns guldet kopparblandadt, ä k Att kasta hela äpplet bort för Skalete: galet allande dessutom, i synnerhet med fäst fseende på de i racemålnipgarna a irgerna, läsarnes uppmärksamhet 2å den amla mazximen: Ingen regel uten undanAg. E. A.