Aftonbladet – 15 november 1873, sida 3

I-J nom några stöflar, hvaraf han då vari stor ibehof. Nästa söndag försökte ock Sam at! nl uppmärksamma sin herres varning; men I slutligen, öfverväldigad af sin entusiasm. -Isprang han upp från sin plats, utropande: a Boots or no boots — hallelujah!s — Hans -Isinne för sällskapslif är lika stort som hans -)sinne för könsumgänge. Han har, med aneldra ord, sinnet öppet för starka affekter; e lär lättrörlig och svärmisk. Hans skönhets-I sinne är icke stort, hvaremot hans färgsinne är väl utveckladt, hvilket, i förening I med hans stora fåfänga, gör att han gerna -Istyr ut sig i granna kläder. Öfverhufvud -Itaget är han långt ifrån att tillhöra det -llägsta slaget af menniskoracer — han är -Iverksammare och oskadligare än indianen ;Jsamt känslofullare än kinesen, men lika infltelligent och nästan lika läraktig som den 1 Isenare. I kroppsligt hänseende har naturen Jutrustat honom på ett frikostigt sätt; ty om I lockså hans ansigte är fult, eger han en för-Iträfflig konstitution, på en gång stark och .Isymmetrisk, det senare när man undantager -larmarnes och fötternas oproportionerliga Tlängd. Inne på kapitlet om race-karakterer, må jag lika så gerna, som att här upptaga tråIden af den påbörjade skildringen öfver mina -läfventyr, fortgå i ämnet. Hvad dessa — författarens äfventyr nemligen — för resten I beträffar, äro de af ingen vidare vigt, än latt upprepandet af dem kan ge anledning ;Itill korta belysningar af allmänna saker, och af dessa äro onekligen folkstammarnes fysiska och psykologiska utveckling det anmärkningsvärdaste. Välan! Vi ha betraktat den svarte mannen i Förenta Staterna; låtom oss nu sysselsätta oss en stund med Iden hvite. Som bekant, utgöra tyskarne en T högst väsentlig del af unionens befolkning, uppgående till flere millioner; men som vi alla från hembygden ha mer eller mindre gjort bekantskap med sönerna från das grosse Vaterland, torde ej vidare om dem behöfva nämnas, än att deras födgeni är lika aktivt i Amerika som i Europa; att Bismarcks id: Jemnvigten i Europa fordrar ett starkt och enigt Tyskland., tyckes, när en ändring göres med hänsyn till lokalen, omfattas af tyskarne härstädes; att de föredraga sitt modersmål framför amerikanarnes (de tala i allmänhet en mycket mer bruten och inkorrekt engelska än skandinaverne), såväl som sitt lagerbier framför det i allmänhet dåliga vatten och änuu sämre whisky som landet har att bjuda på, o. 8. v. — Irländaren åter, som bildar ett annat mäktigt element i Förenta Staternas popu lation, är en stam med hvilken mina emigrerade landsmän haft mycket liten beröring i hembygden, men med hvilken han får så mycken större efter sin ankomst hit, enär jernvägsarbete — en sysselsättning, som flertalet af svenskarne i Amerika sannolikt haft någon erfarenhet i — är irländarens hufvudsakliga födkrok, och en teckning af denna personage torde derför icke sakna allt värde. Han är i kroppsligt hänseende bland menniskor hvad åsnan är bland djuren: medelstor och torr, sammanväfd af ett muskeloch nervsystem så starkt, att det synes kunna trotsa sjelfva naturlagarne. Han har vanligen gråblå, plirande ögon, uppstående näsa, fräknig hy och stor mun. Hans fula ansigte bär ett uttryck af okunnighet och vidskepelse, men på samma gång af slughet och fräckhet, Hans röst och dialekt äro härda och kärfva, och hans uttal hastigt. De grof-l. korniga orden rnlla ur halsen på honom, liksom skorfvig potatis ur en omkullstjelpt tunna. Uppfostrad att tala engelska, bibehåller han dock alltid sin ursprungliga irländska dialekt. Han är qvicktänkt och svarfyndig, och som han ej hyser aktning för någonting annat än den romersk-katolske presten, gör han ingalunda afseende på den tilltalades känslor. TI likhet med negern roar det honom att vara kitslig mot nykomlingar, som ej kunna tala engelska, Han är djerf, men icke modig, älskar trätor och slagsmål, isynnerhet när han druckit dålig whisky, hvilket han alltid gör, när han har penningar; har gtarka djuriska böjelser, hvilka, utan motvägande intelligens eller religiositet, ofta förleda honom till ruskiga brott mot sedligheten. Hos sina barn söker han inprägla respekt genom begagnandet af skällsord, vedträn oeh stöflar, hvilket dock vanligen ej lyckas bättre än att de betala honom med samma mynt. — Sådana äro hutvudragen hos irländaren (den hit anlände irländaren nemligen, som dock enligt all sannolikhet utgör sitt fäderneslands sämsta klass), hvars svaga sidor dock ofta af mina landsmän öfverskylas till följd af ett drag, om hvars godhet det dock är tu tal-, nemligen frikostigbet på krogen. .Amerikanaren utgör ett rikt ämne för kritik, I allmänhet en frukt af raceblandningar i oändlighet, framställer han en besynnerlig mångfald i sin karakter. Detär dock ej allenast de genom könsumgänge uppkomna raceblandningarna, som härvid inverka, utan äfven den vanliga sammanlefnaden med representanter af många olika stammar. Landets inföding (jag talar nu om den hvite) är oftast lång och magerlagd, men stundom äfven undersätsig och icke sällan mycket korpulent; har stark skäggväxt samt ep profil, som vanligen varierar mellan den grekiska och romerska typen. Hans raka hållning samt stela och afmätta rörelser skulle ge oss anledning att hos honom misstänka allting annat än stor aktivitet, som han dock besitter. Han förenar negerns harnslighet med indianens sjelZörtroende och stolthet och en del st? dennes force, samt är fåfäng som båda. I trots af Bin. aktning för arbetet, vill han dock högst gerna arbeta åt andra, men älskar att vara arbetsgifvare eller åtminstone förman, hvarvid han merendels behandlar sina underlylande på ett dospotiskt sätt. Demokratisk . bekännelsen och kanske äfven realiserande lenna bekännelse i umgänget med sjua lands nän, gör han dock uppenbarligen ett tyst örbehåll att ej utsträcka den till utländinjarne. Han vill hellre anses för skurkakig än dem, och smartness är ett orå som amerikanarens öron har näsgtam lika förörisk silfverklang, som berörda metall sjelf, vilken han afgadar. Att utveckla smartjessa för vinnandet af penningar är således vaas högsta id om lycka och ära, Han är n odräglig sjelfsmickrare, Hans ansigte, om oftast bär en prägel af rastlöshet och msorg, förråder ingalunda någon stor joviaitet; det oaktadt har han alltid — åtminstone på hoteller och i folkhopar samt vid umgänget med främlingar i allmänhet — tt rikt förråd af skämtsamma anmärkninsar, som ofta äro qvicka, hvilken omstänlighet förklaras deraf att han, om också ej st natuten galant och qvick, dock anser lessa egenskaper pryda sin innehafvare, och lang fåfänga manar honom ati anstränga ig till det yttersta för att excellera med lem. Han anser tystnad eller till och fed fåordighet I ett sällskap af ehekanta nenniskor högligen strida mot god et ett, Vid inträdandet i en societet är let derför — aå anser han — en oeftergitig nödvändlighet att ha till hands någon anmärkning, egnad att väcka munterhet och HRIRTAR Ah don dam Aon Lå on or I Nr RR bt i R——Ä! ve Nio Spree 0 vs ms Du kt ej KD 00 MN DR PD Nn OM Gr DN OO: Fa ot 0 UD 0 rt ss DH a Ft DD AA kt DD Sm vera E Hos