Aftonbladet – 15 november 1873, sida 3

tet, allt bildade en vagker tafla som i ganska hög grad upptog hans intresse under det han på samma gång opartiskt egnade alla de öfriga ett lika mått af uppmärksam het. Han undrade i tysthet, hvem denna unga flicka kunde vara och huru hon hade letat sig väg ända till denna aflägsna landsort. Då Oswald böjde sig fram, för att vttra ett förbindligt ord till den lilla franöyskan, dä han genom att tilltala henne på Hennes eget språk framlockade en rodnad på hennes kind, ehurn Desirbes egen goda takt sade hense, att hon hvar gång borde svara honom på engelska; då han förklarade sig vara konnässör i alla slag af broderiet och på denna grund granskade arbetet i hennes händer, började hans nervsjuka mor, hans döfva tant och Patricia på samma gång se något oroande i dessa artigheter. Desire var ung och vacker; Oswald, Melmars arftagare, var nyckfull och van att följa alla sina infall. Tänk om den lilla, sextonåriga guvernanten skulle lyckas fånga den tjugufemårige, husets son! Penna fruktan spred sig från den ena till den andra af husets damer, utom till Joanna, hos hvilken en dylik katastrof länge varit ett önskemål, Oswalds erfarenhet och verldsvana, hvaraf han berömde sig sjelf, togs icke med iräkningen af hans bekymrade anförvandter och de voro redan på väg att gifva honom förlorad, der han stod midtibland dem, vacker, jelegant och sjelfbelåten, som en furste bland sina vasaller och sträckte sin förbindliga uppmärksamhet ända ned till den fattiga ghlyernanten, Hade Oswald Huntley vetat rätta förhållandet! — men han kände det icke och tänkte medlidsamt för sig sjelf: Stackars liten! så vacker hon är! haru i all verlden har hon letat sig vägen hit? då han hyi