Aftonbladet – 15 november 1873, sida 3

Bref från Colorado. Pueblo den 8 Oktober 1873. Det är nu åtta år sedan jag bjöd Sverig farväl. Åtta gånger har jorden gjort sit kretslopp omkring solen, sedan jag från ång fartyget Bore vinkade farväl åt min födelse stad, det makalösa Stockholm, samt åt min på skeppsbrokajen stående landsmän oci landsmaninnor, bland hvilka en sörjande mc der utgjorde det mest rörande föremålet Under denna tid, som korrespondenten till bragt i Amerika — med undantag af d veckor, som upptogos af resan — har haj naturligtvis haft tillfäile att göra åtskillig: iakttagelser med hänsyn till såväl lande som dess inbyggare samt deras seder och in stitutioner, och en:.del af dessa iakttagelse: ämnar han nu göra till föremål för sin: meddelanden. Väl vetande att korrespon denser från den stora republiken ingalund: äro sällsynta, smickrar jag mig icke mer att här afhandla saker, som aldrig förr va rit i mitt fäderneslands tidningar berörda men som hvarje sak har minst två sidor kunde det ju hända att jag råkar att be trakta sådana, som förr varit förbisedda Skulle deremot min uppfattning öfverens stämma med andras, sö utgör ju det et skäl för att anse den mera pålitlig. När jag med tanken mäter den från At lanten till Stilla hafvet sig utbredande land sträckan; när; jag erinrar mig dess upp: täckande och begrundar dess hastiga ut veckling i materielt, socialt och politiskt hänseende, fylles min själ af en enda mäk tig känsla —förvåning, hvilken i sin ord ning ger upphof åt tvenne andra: beundrar och tacksamhet, hvilka främst koncentrers sig kring minnena af Columbus och Wa shington. Ty hvad den förre genom Ame. rikas upptäckande gjort för verlden — för de nu lefvande och för de ännu ofödda släg tena — framstår klart för sinnet, när man gör sig frågan: Hvad skulle ha blifvit af de hundra milllontals menniskor, som här hafva lefvat, nu lefva och framdeles komma att lefva. i händelse Amerika ej hade upptäckts? Och när man dertill vidfogar det faktum, att Europa hemtar en högst väsentlig del af sina närings och njutningsmedel från denna kontinent, blir vigten af den store genuesarens bedrift så mycket mer påfallande. Och Washington — denne typ för en hjelte och patriot — hvem känner ej honom, han som för mindre än ett århundrade sedan med seger anförde Amerikas under Englands ok förtryckta kolonister mot en i antal och resurser öfverlägsen här, och planterade republikens stolta flagga på Columbias jord. Hvem känner ej honom och hans store medarbetare i befrielseverket — Jefferson, Jackson, Franklin m. fl. Republikens vänner ära deras minnen; ty utan deras manliga uppträdande skulle kanske detta storartade land ännu i dag sucka under en monarkisk spira, lika despotisk som Georg III:s. Emellertid är nu den republikanska författningen befäst genom lan dets lag; den är erkänd at verldens plika makter; den är betryggad — så hoppas jag — af majoritetens innersta sympati. Jordbrukaren och handtverkaren från Maines kustland till Californiens, från Minnesotas nordliga gräns till Texas sydliga tilltillsätta såväl de män, hvilka skola representera dem i kongressen och legislaturen, som den man, hvilken i hvita huset ut öfvar högsta makten, och denna rättighet har folket visserligen irgen lust att frånsäga sig. Länge skall det sannolikt dröja, innan Bengt Lidners profetia slår in, när någon lycklig bof, djerf, dristig af vårt fall, oss med en skyddsguds min i grymma bojor smider. De hurrarop, som dåna för en hit anländ Alexis, skära visserligen disbarmoniskt i rent republikanska öron; men kupna anses mera säsom yttringen af en ögonblicklig hänförelse, frambragt af det hos den amerikanska nationen onekligen allt för starkt rådande sinnet för en praktfull och bländande yta, än såsom en lutning åt mönarkigmen. NT Efter denna Yilla inledning — hvilken dock blef något vidlyftigare än jag från början hade ämnat göra den — vill jag nu bedja läsaren följa mig vid min hastigå och kanske temligen oregelbundna väg öfver hvarjehanda, som, sedan min fot första gången berörde Amerikas botten, kommit att blifva föremål för mina iakttagelser. Det var I det ygrldsberyktade Newyork, sam jag först gjorde bekantskap med Nya verlden; Medvetandet af att i hast vara förflyttad från Skandiens klippor, skogar och sjöar från hemmets lugn och dem som tala ens eget tungombl — till den jättelika, bullrande, amerikanska staden, utöfvar ett högst sällsamt intryck på emigranten. Förundrad, nästan döfvad. men dock högst intresserad, ST An Ta TT TT