Aftonbladet – 14 november 1873, sida 3

Ack, Oswald, Oswald! har du verkligen nu kommit hem? Jag är så glad, så glad! Och dermed rusade hon fram till honom med en häftighet, hvaröfver han tycktes halft besvärad och halft road. Han böjde sig ned för att gifva Joanna en broderlig kyss, en helsning, hvarpå hon icke var beredd och som hon underkastade sid med rodnande kinder och förlägen min. Hennes afsigt hade endast varit att häftigt trycka hans händer, men Oswald var alltför upptagen af sin kappa, som han ej kunde tillåta halka ned af axlarna, för att lenina båda. händerna till sin syster, Medan han således höll fast kappan väl, hade hon endast en half hand att gifva Joanna, den hon äfven bemäktigade sig och flera gånger upprepade: Ack, Oswald, huru glad jag är! Jag har så mycket önskat att du just nu skulle komma hem l! Det var mycket vänligt af min lilla syster — eller jag borde snarare säga min stora syster, sade främlingen med ett förbindligt leende; men hvarföre, om jag får fråga, var du så angelägen att jag skulle komma hem nu? det mäste du säga mig, Joanna. Joanna blef mycket röd, då hon såg upp på honom — utan att besinna sig kastade bon derefter en blick på Desir6e. Mr Oswald Huntley vär en verldsman och förstod sig ganska väl på unga damers tankar och infall — åtminstone trodde han så sjelf. Han följde Joannas blick och ett satiriskt leende lade gig öfver hans läppar. Med en halft försmedlig, halft vördnadsfull min tog han af sig hatten. Vågar jag anhålla att bli presenterad för din vän, Joanna? sade den nyfunne brodern. Med stor brådska, häftighet och oreda samt