Aftonbladet – 14 november 1873, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Bidrag till djefvulens karakteristik. (Slut från gårdagsbl.) Tjensteanden visade sig för sin herrskarinna från sin älskvärdaste sida. Han var hennes stän dige Cicisbeo, följde henne på hennes promenader, ja till och med till kyrkan, men — af en välgrundad diskretion — utan att sjelf gå in, hjelpte henne vid tunga arbeten och gick henne äfven tillhanda i samvetssaker med mer eller mindre uppriktigt menade råd. Han förde äfven sin dam till afgrundsfurstens soirer, des. k. hexsabbaterna, hvilka den väldige herrskaren till sina talrika undersåters ära föranstaltade på Brocken, Oetscher eller andre rekreationslokaler. För att till och med från de aflägsnaste orter kunna tillryggalägga vägen dit med den otroliga hastigheten af två sekunder, gåfvo de älskvärde andarne sina damer en undergörande salva, med hvilken de måste gnida sig för att kunna anträda luftfärden eller rättare sagdt luftridten. De redo antingen på en bock eller på en dynggrep eller på sitt mest omtyckta fortskaffningsmedel, qvastkäppen. Men desse qvinliga riddare af qvastkäppen måste, om de voro gifta, vara noga på sin vakt, för att icke mannen skulle misstänka någonting. De gingo också i sin försigtighet så långt att de, för den händelse att mannen skulle sakna dem under deras frånvaro, qvarlemnade i sängen ett substitut af -hårdt trä, t. ex. en högaffel, en skyffel eller ett spinnrockshufvud. och mannen lät af djefvulen förblända sig, så att han tog den magra, hårda tingesten för sin verkliga ustra. Ankomna till furstens festligt smyckade salar, mottogos gästerna af honom personligen, och när alla voro samlade, mottog hans majestät byllningen, hvilken hans trogna hemburo honom medelst en kyss. Man satte sig derefter till bords. De utsökta rätterna och de förträffliga vinerna lemnade ingenting öfrigt att önska, och mången hedervärd matrona, som tog ett glas för mycket af den helvetiska Olympens nektar, fick sig ett så grundligt rus. att hon på hemresan skulle ha fallit af sin högaffel eller qvastkäpp, om icke tjensteanden såsom en uppmärksam beskyddare varit vid hennes sida. NA måltiden följde ett -th dansantes. Af kamomilloch fläderblommor — båda hörande till hexörterna — tillreddes teet Då Blocksberget. Hvad skola vi säga om sjelfva dansen? Den var alls icke smakfullt arrangerad, och vi tro icke, att den skulle ha vunnit Terpsichores bifall, hvarom för öfrigt djefvulen visserligen var föga angelägen. Hela sällskapet svängde omkring i en krets. i det man höll hvarandra i händerna, och alltid med ansigtet vändt utåt. Detta var hexdansen på Blocksberget. Orkestern tyckes äfven ha varit dålig, och man hörde till och med en uppriktig wienerinna klaga: Musiken var oharmonisk likasom af en dålig orgel.Med dansen voro hexsabbatens lustbarheter afslutade, och den stränge herrskaren stälde nu till sina undersåter den allvarsamma förmaningen att förblifva den onda principen trogna-, och gaf dem, innan han afskedade dem, de bekanta instruktionerna att skada menniskor och boskap och gsnom att fram kalla oväder förderfva skörden. Det sistnämnda gjorde de särdeles gerna, måhända äfven derföre, att det var den lättaste af alla hexkonster, och de som icke skulle kunnat lära den måste ha varit särdeles klent begåfvade å hufvudets vägnar. Att improvisera ett litet åskväder, så att blixten slog ned på ett par dussin hus, eller en hagelskur, som tillintetgjorde den vackra grödan inom en omkrets af några mil, eller också att med mindre buller framkalla några legioner åkerråttor eller några millioner larver på fältet — allt detta hörde till den vidtomfattande branchen framkallandet af oväder,. MHexan behöfde härför icke göra någonting annat än kasta i luften en liten qvantitet af en dekokt, hvars tillredning våra läsare torde känna ur hexscenen i Macbeth (4:de akten). I trakten af Lausanne hände det en gång, att smaskar och larver, skadade trädgårdsfrukterna ch grödan. I stället för att genast gå dem in på lifvet med något verksamt medel, t. ex. vigvatten, processioner eller dylikt, uppfordrades de på biskopens befallning från predikstolen i den heliga kyrkans namn att sjette dagen derefter el. 1 e. m. infinna sig i Wiflisburg, sjelfve eler genom ombud, Då de vederstyggligemaskarne uraktlåta att infinna sig på utsatt tid, veviljades dem — så noga iakttog man allalagiga former — en advokat, och processen mot