Aftonbladet – 13 november 1873, sida 3

hon trodde säkert att de icke ens hade talat vid hvarandra ett ord, som ej hela verlden kunde fått höra; men jemte alla dessa visasheter var fru Martha klarsynt; hon såg med en mors skarpsynthet att här fanns kärlek och just derför var hon orättvist missbelåten med Kettys ankomst just denna dag, Hon hade väl inte behöft brådska så mycket; hon skulle väl kunnat vänta litet, om också blott af undseende för hvad folket säger, mumlade fru Martha för sig sjelf, väl vetande hela tiden, ehuru hon icke ville erkänna det för sig, att Ketty Logan omöjligt kande ha reda på att det dyrbara brefvet den dagen legat i Kirkbrides postväska. Och då husmodern med en viss ifver och häftighet berättade saken, rodnade Ketty och kände sig förlägen, Hon kände inom sig buru Huntleys mor uppfattade förhållandet, och den fråga, som det hade varit helt naturligt att hon skulle gjort angående den ange emigranten, dog på hennes läppar. Hon satt stum vid thebordet och såg på gräddkakan, hvarmed Marget, kyrkoherden till ära, hade ökat den enkla måltiden, medan doktor Logan och fru Martha förde samtalet på tu man hand, och då fadern efter theet efter gammal vana steg upp för att göra besök i de närmaste stugorna, skulle äfven Ketty gerna gått med, sö vida ej detta hade alltför mycket stridit mot antagna se der och bruk. Hon satt således qvar med sitt arbete, medan fru Martha satt midt emot med sitt och med tankarne på Huntleys bref. Salen var mycket tyst och icke särdeles väl upplyst; den djupa bakgrunden at rummet belystes blott af det röda eldskenet från spiseln, ty de båda ljusen förmådde endast sträcka sin belysning öfver de bida arbetande fruntimmerna, som sutto så tysta, att man kunde höra huru de rörde sina händer