Aftonbladet – 11 november 1873, sida 3

lunda blott den praktiska delen af lärare bildningen, utan teori, under:rektors och facklärarens ledning. Våra rektorer torde i allmänhet kunna räknas till våra bäste lärare och äro dessutom ej sällan framstö. ende män, hvar på sin ort; men om de också satt sig in i sina egna ämnens metodik, och åtskilliga af dem måhända äfven sett sig föranlåtna att göra vetenskapligt pedagogiska studier, så torde dock de fleste af dem hbestämdt sakna tid att på något grundligare eller mera ihållande sätt följa med företeelserna inom en så vidtomfattande vetenskap, som den nyare pedagogiken, Detsamma torde i ännu högre grad gälla om fackläraren, under hvars ledning kandi: daten äfven skall stå. At en god lärare har lärlingen naturligtvis åtskilligt godt att inhemta; men då kandidaten blott för veta att han skall tillegna sig ett eller annat grepp, utan att på samma gång få lära känna dess förnuftiga grund, gå löper han fara att lika gerna tillegna sig mönstrets fel som förtjenster. Påträffar han åter en medelmåttig facklärare och derjemte, såsom icke sällan händer, en af löpande göromöl öfverhopad rektor, så är hans vinst af prof. kret föga större, än om han under ett års tid tjeustgjort vid läroverket som en vanlig extralärare, men utan lön, Huru vederbörande ämna i enskildheterna inrätta ett blifvande pedagogiskt seminarium, vet man ännu icke; men så mycket torde man med visshet kunna vänta, att en dylik inrättning skall i och genom grunddragen af sin organisation tillgodose lärarebildningens väsentligaste fordringar. Ett seminarium måste söka meddela vetenskaplig pedagogisk insigt genom en ordentlig föreläsningskurs med bestämd anslutning till hvad lärarekandidaterna dagligen ega tillfälle att se förverkligadt och hvad de sjelfve få praktiskt öfva i det med seminariet förbundna elementarläroverket, under det deras öfningsundervisning anordnae, förberedes, ledes och öfvervakas af särskilda öfverlärare i hvarje hufvudämne, hvilka i samråd med hvarandra och föreläsaren i pedagogik bestämma, hvilka metoder inom anstalten skola följas, och derjemte hvar för sig -bafva till uppgift att införa kandidaten i ämnets särskilda metodik, att genom egen undervisning tjena honom till mönster och på samma gång göra metoden åskådlig och tydlig, under det kandidaterna derjemte genom meningsutbyte på afdelningsoch allmänna sammanträden uppfordras att kritiskt tillegna sig det pedagogiska bildningsstoff, seminariet har att erbjuda. å Men, invänder måhända någon, ett sådant seminarium skulle ja kunna blifva ensidigt. Onekligen ligger denna fara inom möjlighehetens gränser; men ett sådant fel skulle blott bevisa, att centralanstalten ej lyckats hopsamla fullt dugliga krafter eller att den bildning, den meddelade, vore ofullständig och otillräcklig. Men tror man då att denna fara skulle förebyggas antingen genom profårets bibehållande eller derigenom att man splittrade krafter, vi möjligen ega, på 3—4 halfseminarier? Den farligaste ensidighet är den, som alstras af halfbildning, näst den, väl förståendes, som eger sin rot i okunnighet och gammal slentrian. Eller tror man måhända, att en lärare skulle lättare bevarag från ensidighet, om rman läte honom qvarstanna i en mer eller mindre isolerad ställning vid ett landsortsläroverk, än om samme lärare förflyttades till hufvudstaden, försattes i en krets af pedagogiskt bildade medarbetare, finga till en af sina hufvud uppgifter att med granskande blick följa hvarje till hans område hörande företeelse inom Europas kulturländer, blefve medlem af en inrättning, hvars verksamhet med uppmärksamhet följdes af hela landets och särskildt hufvudstadens samtliga lärare, en inrättning, som dessutom ovilkorligen måste sätta sig i förbindelse med dylika i sniåra länder, framför allt i Finland, der man för närvarande eger tvänne dylika seminarier, let ena med finskan, det andra. med svenskan till modersmäls, hvartdera med en årlig stat af 50—60,000 finska mark, Finnas blott någorlunda dugliga lärarekrafter att tillgå, så utgöra den kritiska anläggningen 6n dylik inrättning samt den omständig neten, att den har att göra med unga billade män, som redan afslutat sina universitetsstudier, det bästa värnet mot den befa rade ensidigheten, Något bestämdt omdöme i denna fråga ;orde dock icke kunna fällas förr, än man ått se hvad den för ändamålet tillsatta komiten samt regeringen vilja föreslå. Men wura detta förslag än må utfalla, så må det illåtas oss uttala den öfvertygelse, att när Sveriges regering och riksdag ändtligen blif rit ense att söka gå till mötes fordran om en pedagogisk bildningesanstalt för blifvande elenentarlärare, så har detta icka skett för att skaffa en ny leksak åt skrikande barn, Itan för att skapa en inrättning, med syfte utt tillfyllestgöra ett af tidens allvarligaste graf, att inom sitt område vårda och värna ;tt af de förnämsta intressen, ett folk eger, let uppväxande slägtets sun da andliga ut reckling.