Aftonbladet – 11 november 1873, sida 3

Frågan om ett seminarium för blifvande elementarlärare. I Med anledning af en uppsats i Aftonbladet AZ 253 om Lärarebildnings-frågan, I undertecknad , och i hvilken, säkerligen till mångas förvåning, förordas bibehållan: det af det så kallade profåret för blitvande lärare vid rikets elementarläroverk, anhålles om pists för nedanstående anmärkningar. Uppsatsens författare erkänner, att ehuru elementerlärarnes bildning i vårt land under sonare tider skridit betydligt framåt, så återatår dock ännu mycket för läraren att llära, I detta omdöme äro vi med honom Ifullt öfverens. Men då han, i trots af detta Isitt erkännande, afråder från inrättandet af ett pedagogiskt seminarium och påyrkar I profårets bibehållande, så synes hau hatva förbisett den ganska vigtiga omständigheTten, att profårskursen ingenting annat är län en ofullgången seminariekurs, och tvärt lom, seminariet ingenting annat än en fullt otvecklad profårs-inrättning. Men om sa: ken förhåller sig på detta sätt, så inställer lsig frågan: fing det verkligen någon förI nuftig grund för att vi skulle sträfva att fasthålla en ofullkomligare inrättning nu, när alla utsigter synas lofva förverkliganI det af den utaf så mänga bland landets insigtsfullaste fackmän så ofta framstälda fordran om en bättre och fullkomligare bildningsanstalt, det pedagogiska seminaI riet? Att förhållandet mellan profår och seminarium är det angitna, torde utan svårigbet finnas, om man söker göra sig reda för de trenne frågorna: Hvad menas med lärarebildning? Hvad kan profåret och hvad kan seminariet för densamma uträtta? Utan att fördjupa oss i enskildheterna af begreppet lärarebildning, vilja vi blott fasthålla, att densamma, i vidsträcktare bemärkelse, innefattar allmän hbumanistisk bildning, särskild vetenskaplig fackinsigt och slutligen ett slag af bildning, som icke kan, ktminstone vid våra universitet, ens till nå gon del inhemtas, och som i hvarje fall fordrar särskilda åtgärder, nämligen den pedagogiska bildningen. Denna, lärarebildningen i inskränktare bemärkelse, innefattar åter: insigt i pedagogikens historia, system och hjelpvetenskaper samt en på öfning grundad färdighet att med lätthet, smidighet, allvar, vävlighet o. s. v. tillämpa de allmänna grundsatserna på det enskilda fallet. Blott en omständighet vilja vi särskildt framhålla. Lärarens pedagogiska insigt mä stevaraså pass grundlig, att han framstår icke som en oroligt försökslustig qvacksalfvare, färdig att tillgripa det första, bästa medel, om hvars underbara verkningar han hört förtäljas, utan som den vetenskapligt bildade läkaren, hvilken, utan att någonsin lemna erfarenhetens intyg ur sigte, dock i första rummet, så långt ban det förmår, efterforskar det nya läkemedlets vetenskapliga berättigande. Han måste, i enlighet med ett af grundvilkoren för allt slags mensklig utveckling, veta hvad andra arbetare på samma område funnit; pröfvat, förkastat eller gillat, väl erinrande sig den gamla satsen, att den, som tror sig ej behöfva annan lärmästare än sig sjelf, har en narr till lärjunge; men hans pedagogiska insigt måste derjemte vara af den beskaffenhet, att han icke blott vet, hvad han sjelf vill, utan äfven förmår gifva skäl och grunder för hvad han väljer eller förkastar, ändrar eller utvecklar. Villigt skola vi medgifva, att en lärare, utrastad med allmän bildning, vetenskapliga studier, varmt intresse och praktiskt sinne, skall kunna utan särskilda pedagogiska stu: dier på ett ganska tillfredsställande sätt sköta sitt kall, åtminstone efter nägra års försöksarbete, hvarunder dock lärjangarne visst torde enhvar, som på detta område eger någon insigt och erfarenhet, erkänna, att frånvaron af grundlig pedagogisk bildning icke blott är den förnämsta källan till bristande intresse hos flertalet af de lärare, som icke i någon högre grad äro i besitt ning af ofvannämnda egenskaper, utan ockst eller alla af de vanliga felen: att brista i den efter skolans utvecklingsstadier afpassade framställningsformen, att af idel akademisk lärdom icke kunna försätta sig på lärjungens ståndpunkt; att af bristande inlärjungens erfarenhet befintliga anknytningspunkterna, dels den emellan lärare och lärjungar nödvändiga arbetsfördelning, som ut gör en af lärarekonstens förnämsta kännetecken, och i stället kasta lärandets hela börda i mer eller mindre osmält form hufvudsakligen på lärjungens minne; att af brist på insigt i undervisningsämnenas pedagogiska sammanhang och verkningssätt drifva sitt eget ämne, visserligen måhända med ifver och kraft, men ensidigt, utan afseende på det stöd, som kunde vinnas af de öfriga, och måhända icke utan ettilla doldt förakt för allt, som icke ligger inom hans omräde 0. 8. v.; att på detta sätt förvirra i stället för att upplysa, afskräcka i stället för att väcka intresse, drifva humaniora utan att göra lärjungen human och realia utan att göra honom praktisk; att hjelpa till att fylla barnets eller ynglingens medvetande med osammanhängande kunskapsstoff ungefär efter samma metod, gom man fyller lädfacken i eu krambod, i stället för att låta undervisningen tjena som ett af medlen till utvecklingen af en helgjuten personlighet; att inskränka lärjungens blick inom läxan och skolväggarne, i stället för att utvidga och derjemte rikta den på lifvets företeel Ber och kraft; att, i få ord sagdt, utan att han vet derom eller ens rår derför, under en eller annan form medverka till det slag af ondt, hvaröfver vår tid med rätta qvider : utveransträngningen i skolorna, hyartill den metodlösa wndervisningen i metodlöst sammanhopade ämnen visserligen icke är den enda, men utan tvifvel en af de allra verksammaste orsakerna. Och ändock hafva vi icke tagit i betraktande det fall, som i vår tid mera sällan borde förekomma, nämligen att läraren, eftör flerk års tref. vände, fåfängt sökande och försökande, slutligen af brist på pedagogisk bildning kastar yxan i sjön och uttröttad nedsjunker till en mer-ouv: Mindre punktligt arbetande maSkjn, med läroboken till enda regulator, gölunda framställande raka motsatsen till den mönsterbild, efter hvilken han skulle sträf: vat att forma sig: bilden af en varmhjertad, tänkande konstnär, arbetande i det på en gång känsligaste och dyrbaraste af alla bildbara ämnen — den I utveckling stadde menniskoanden. 5 3 På hvad sätt och i hvilken mån kan nä det s. k. profåret befrämja den med peda gogisk insigt förbundna färdighet, som utgör lärarebildningens väsentliga innehbll? Profårsinrättningen består deruti, att lärarekandidaten hänvisäs till något läroverk i hufvudstaden eller någon landsortsstad för att under ledning af rektor och vederbörande lärare i kandidatens profömnpen tjenstgöra under ett års tid, några timmar i veckan, i en eller flera klasser. Till någon grundli are och sammanhängande teoretisk nedagoblifva mer eller mindre lidande; men lika medför faran för läraren af fastna i något . , j sigt i läroämnets metod förbise, dels de il ante tent uti 1) gt at ta rn nr nte Ho Raa ft kk (ar rår böt Bede JK mn sk I ————— rr — mA fe AA Und ble (ck I. mA bt ler fatt MN Me 1