fägnad för alla unga män och den fagraste fröken i hela grefskapet; — hon var ljuflig som en Majmorgon; — hon var hvarken stor eller liten, men just lagom till växten; — hon var med ett ord, allt hvad som var vackert, omöjligt att beskrifva och förvirrande för vanliga, förståndiga menni. skor. Och med ingen annan ledning än denna, anträdde Cosmos en morgon i Augusti månad sina resor, som hans mor trodde för att bilda sitt sinne och skrifva för Auld Reekie magazine, men som han sjelf och lairden af Melmar ganska väl visste, för att söka den försvunna arftagerskan. ANDRA KAPITLET. Ack, pappa, skrek Joanna Huntley och kom inrusande som en hvirtfvelvind i biblioteket vid Melmar, de ha behandlat Desiree illa! de stängde henne ute, midt under ett upplopp i Edinburgh och de kastade sten på henne och hade inte Cosmo Livingstone varit så hade hon visst blifvit mördad. Jag står into ut längre! Hellre börjar jag sjelf hålla skola och arbeta åt henne. Havd vill detta säga? svarade Melmar förvånad och tittade upp från tidningen, hvari han läste — nbågot nytt, galet infall för den der franskans skull; hvad har du med henne att göra? Hon är min vän, sade Joanna. Jag har aldrig förr haft en vän och jag vill aldrig h någon annan. Pappa har aldrig i heja sitt lif sett hennes like; Melmar vore ej godt nog ät henne, ifall nägon skänkte henne det; men för min skull tror jag att hon ville komma hit. Det var verkligen vänskapsfullt, sade mr Huntley och tog sig en dugtig pris snus, men är detta allt hvad du har att säga, så