Aftonbladet – 8 november 1873, sida 3

skär oskuld, behagfullhet och känslodjup jemförligt. En helt annar ande än i den sjuttiårige Bulwers sista arbete gör sig gällande iden djupsinniga, humoristiska roman af Thackeray, som at honom skrifven vid trettiosex års ålder, i fullheten af andlig och fysisk kraft, uader namn af Verldsmarknaden å nyo presenterats för den läsande allmänheten, Då Dickens kärleksfulla humor synes gå ut på att äfven i det mest förvända uppvisa något sant menskligt, ädelt och skönt, tyckes Thackeray deremot hafva till mål att uppvisa det förvända, som ligger äfven i de till utseendet bästa och ädlaste menskliga sträfvanden. Äfven den figur, som bland alla i förevarande arbete är författarens favorit, Amalia Sedley, är ea god men enfaldig, kärleksfull, men i sin kärlek lika egoistisk som uppoffrande, liten hjelplös qvinna, om hvilken man har svårt att veta på hvad grund hon eger vära, liksom författarens sympatier. Och Dobbin, den verkligen genomförträfflige majoren, är han icke under stundom så tafatt, så glömsk af sin manliga värdighet gent emot den egensinniga Amalias nycker, att han är nära att förlora allt värt deltagande. George Osborne, föremålet för Amalias kärlek, är så lampet fåfäng och narraktig, som någon vacker och bortskämd ung officer kan vara. Genom tecknpingens konseqvens tilldrager sig deremot den lilla listiga Rebecka vår uppmärksamhet, men konseqvensen är ondskans, och deltagandet blifver derför den sedliga harmens och afskynrs. Mera rent medlidande hysa vi med hennes man, den långe, dumme drågonen, hos hvilken det verkligen måste funnits ej så obetydligt godt och ridderligt, då det icke under många års sammanlefnad med henne kunnat fullt utplånas. Det är med ett ord ej den dager, i hvilken Thackeray låter oss se föremålen, det är den skärpa och omutliga sanning, med hvilken han tecknar äem, som drifver 088 att beundra honom, hvartill kommer hans djupa sedliga allvar, som ger oss ett intryck af att det dock ytterst äfven hos honom är kärleken till menniskorna, som låter honom så strängt bestraffa deras fel och därskaper, Vid åsynen af hans skapelser lider man visserligen af en brist på idealiseriog, men den atmosfer af sedlig sundhet, i hvilken de röra sig, kan ej undgå att inverka välgörande. Äfven framställvingen af det fula kan leda till det skönas srkännande och seger. Det svenska återgifvandet af Thackerays storartade satir är öfver hufvud högst lycadt. Ett ledsamt undantag derifrån gör dock iteln, som icke blott icka är trogen, utan ill och med vilseledande. Den utmärkte sfversättarens fåfönga att gilva arbetet en örändrad titel skall otvifvelaktigt hämna ig sjelf, derigenom att denna ej vinner nårot afseende på verldsmarknaden, ty på sven ska skall säkerligen Vanity fair i alla tider comma att kallas med det gamla namnet, tom ock är det bästa, Fåfängans marknad. )tversättningen af Chillingly åter kunde rara betydligt bättre än den är. Vi hafva riaserligen ej haft tillfälle att jemföra den ned originalet, men blott ur svenskans synmuakt erbjuder den tillfälle till många och lvarliga anmärkningar. Utom ett i allmänet hårdt och konstladt språk förekomma kdana uttryck som inslog sin ensliga väg, knåädde mödosamt utarbetade alkaiska stroer, en ofrivillig snyftoving undslapp bang äppar. en hvit katt, som för ej längeedan utträdt ur killingperioden m. fl. hvilka cke borde få förekomma i ett arbete, hvar za LR da