Aftonbladet – 8 november 1873, sida 3

gen fanns ingen längtan att ega detta gods, han såg deri blott det arf som den länge försvunna Mary skulle återkomma för att taga i besittning, och medan fru Martha packade hans nya kappsäck och gjorde resdrägten i ordning, sökto Cosmo ifrigt efter hvarje liten ledning till befrämjande af de efterforskningar som modren icke anade voro rätta motivet för hans reslust. Om fru Martha hade vetat detta, skulle knappt hennes makes längtan efter sin förlorade ungsdomsbrud kunna fylla hennes själ med en mera öfverväldigande harm och smärta. Då Cosmo slnatligen äfven kom till Marget för att: fråga henne tillslöt hon hastigt dörren och utbrast häftigt och hviskade: Sök henne om ni så finner för godt, herr Cosmo, men om er mor någonsin får veta detta — fär veta att bon har skickat ut sin son i verlden blott för hennes skull; — hellre ville jag att det gamla slottet föll ned öfver våra hufvuden och krossade oss itusen stycken! Tyst, Marget, min mor är inte orättvis, sade Cosmo med något missnöje. Orättvisa finns ej i hennes sione, men hon vill inte stå tillbaka för en qvinna som i alla tider har varit hennes lifs plåfa, svarade Marget. Spörj hvem ni gitter, herr Cosmo. En sådan yngling som ni, kan inte förstå huru en plåga kan äta sig in i hjertat och stanna der för åratal. Jag har mig inte något bekant om Mary af Melmar — hvarken hennes namn som gift, eller annat; spörj hvem ni gitter, men inte mig, Cosmos efterforskningar gagnade föga. Alårig hade en person mera fullkomligt försvunnit, än Mary at Melmar. Han samlade hona Btskilliga obestämda skildringar af enne, inte fullt så poetiska som Jacobs, men lika obestämda, Hon var en stor ögon