Aftonbladet – 8 november 1873, sida 3

dogörelse för mannen sädan han var och fö de omständigheter i följd af hvilka han blif vit just sådan. Kenelm Chillingly, hans äfventyr och åsigter Roman af Edward Bubvwer, lord Lytton Öfversättning af Axel Krook. Två delar Stockholm, Albert Bonniers förlag. Verldsmarknaden. En roman utan någon hjelte Roman i tre delar af W. M. Thackeray Från engelskan af C. J. Backman. Stock holm, Ivar Heggströms boktryckeri. De tre stora manliga författare, gom j medlet at detta århundrade bearbetat den engelska romanen, enligt regeln bkemtande sitt ämne ur det engelska samhällsoch säll skapslifvet, hafva nu alla, ehuru först med sin död, nedlagt de pennor, med hvilkas al ester de förtjuate och förädlade sin samtid Thackeray, den af de tre som uppträdde sist har redan i tio år sofvit sin tunga sömn : skaldernas börn i Westminster Abbey, dit i början af detta år den äläste af dem, Bul. wer, under nin sista tid lord Lytton, äfven inflyttade. Den af de tre för våra dagars romanläsande publik mest kände, Charles Dickens, dog för tre år sedan, efter hvilker tid en ny god öfversättning af hans bästa arbeten satt svenska allmänheten i tillfälle att göra eller förnya bakantskapen med honom. Deremot är det lång tid, sedan hon hade någon påminnelse om Thackeray och kanske ännu längre sedan något nytt arbete af Bulwer i svensk drägt erbjöds henne, hvarför vi med största nöje anmäls en ny god tolkning af Vanity fair, det arbete, hvarigenom den förre egentligen grundlade sitt rykts, äfvensom en öfversättning af det sista verk, genom hvilket den senare förökat sitt. Det är med en känsla af vördnad man tager i hand det postuma arbetet af en stor författare: ingenting mer är af honom att vänta, utan här just erbjudes den sista skörd af rika och ädla tankar, som han hade att gifva sin samtid. Under intrycket af en sådan nästan helig känsla kan det väl hända att det kritiska sinnet är mindre vaket och att man känner sig allt för böjd att älska och beundra, utan att ängsligt väga skälen och motskälen derför på förståndets guldvigt. Åtminstone hafva vi erfarit det högsta nöje att vid genomläsningen af Kenelm Chillingly återfinna den Bulwer, som intog oss med Pelham, Maltravers och Natt och morgon, hvars omsorgsfullt utarbetade romaner ur romerska och engelska historien visserligen vitnade om djupa studier men dock ej i lika hög grad tilltalade vårt hjerta, och som sedermera i Familjen Caxton och Lifvet i England återgick till de mera realistiska teckningarna al sina dagars England. Till dessa ansluter sig den nu föreliggande romanen, der man lär känna en fantasiens liflighet och en hjertats värme, som man knapt kunde tilltro den nära sjuttiårige gubben. Visserligen har han ej hel ler i detta arbete kunnat underlåta att skatta åt sin smak för djupsinniga reflektioner och räsonnemanger, men deremot stöter man på högst sparsamma lärda citater, hvaremot författaren i teckningen af hjeltens och hans faders, den gamls baronetens, karaktärer utvecklar en godseint humor, som han för öfrigt blott visar i ett par af sina allra bästa stycken. Arbetet är allt igenom intressant och spänuande samt mindre besväradt af längder, än fallet i allmänhet plägar vara med engelska romaner. Denna roman förtäljer historien om Kenelm OChillingly, hans äfventyr och åsigter ända från hans födelse till den stund, då han efter genomgångna vandringsoch läroår, som man skulle kalla det, besluter sig för! att ersätta den gamle Kenelm med de nya idgerna genom en ny Kenelm med gamla ider, att ej blifva en desertör, utan en i lederna kämpande stridsmanp, Det är enligt vår bsigt ett synnerligt fint drag af fört. att afklippa romanen jnst i det ögon blick, han inför sin hjelte i det praktika lifvets kamp; det är dä slut på hans romantik och det kan göra oss det samma hvilket intryck han gör såsom parlamentstalare, ja, till och med om han slutligen gifter sig med den älskvärda Cecilia Travergs. Det var för den gamle Kenelm, som vi intres serade oss; för honom, den originelle unge ädlingen, som fullproppad med en hop enligt hans åsigt oomknllkastliga doktriner gick ut i verlden, hvilken, i det hon vände upp och ned på dem, renade och uppfostrade honom till en verklig menniska. Förf:s plan att låta denna uppfostran så emkningom förberedas genom de olika personer, med hvilka han på sina resor och vandringar kommer i beröring, till dess slutligen kronan sättes på verket genom en djup, alsmäktig kärlek, är lika förträfflig till anläggningen, som väl genomförd med hänsigt till de fi. gurer, han för sitt ändamåls vinnande begagnar. Åtskilliga af dessa äro visserligen blotta typer, men andra äro verkliga ka rakterer, såsom Tom Bowles, bysmeden, som börjar studera och klättra uppät på samhällets trappa, hvarvid hans forna kärlek för vika för ärelystnaden; Walter Melville, den kringvandrande visdiktaren, hvilken blifver en stor målare, sedan han lärt sig motstå sin sinliga naturs frestelser och för sig uppsätta ett lifsmål; samt främst Lily Mordaunt; den barnsliga fjärilstämjerskan, fen, som hon kallag, till hvilken Bulwer, efter hvad vi kunna erinra oss, blott i ett par af sina äldsta romaner, Alice och Natt och morgon, tecknat någonting i