Aftonbladet – 8 november 1873, sida 3

ett af de mycket sällsynta exemplen i vårt fädernesland, huruledes en man icke bort kastat sin religiösa tro, men aldrig egt en sådan. Jag uppväxte i detta afseende fullkomligt negativt. Jag betraktade den moderna religionen, i likhet med de gamla systemen, såsom något hvilket icke angick mig. Stuart Mill förblet vid dessa bsigter hela sitt lif, utan att dock fullt framlägga dem, Hans fader hade rådt honom att behålla för sig sjelf sina religiösa id6er; emellertid yttrar han iföreliggande bok, att detta faderliga råd varit oriktigt, och att hvar och en, som dertill eger befogenhet, är pligtig, att, så snart han kommer till den öfvertygelsen, att de berrskande åsigterna i ett eller annat fall äro skadliga, äfven för allmänheten bekänna detta. Vid pase femton år gammal, var den så sällsamt för lifvet beredde ynglingen färdig att utträda i veriden, Han tillbragte vid denna tid ett år i Frankrike och svärmade, under studier af revolutionstiden, för girondisterna. Derpå infördes han af sin fader i dennes umgängeskreta af framstöendo män, Anstin, Bentham, Grote, Macaulay m. fl. Knapt sjuttonkrig, erhöll John Stuart anställning i India House och egnade sig med stor ifver ät göromllen der. En direkt känning af hans i viss mån drifhusartade uppfostran uuderlät dock icke att infinna sig. Han råkade, 20 år gammal för en längre tid i djupt svårmod, men lyfte sig Åter upp genom studier och arbete. Längre fram erhöll han i sin maka en ersättning ör sin glädjelösa ungdom. Rörande är den hågkomst Stuart Mill äfven i sin sjelfbiografi egnat åt denna qvinna, hvars själsegenskaper otvifvelaktigt måste varit ovanliga för att så kunna fängsla en sådan man, Hvad Stuart Mill meddelar om sina senaste lefnadsår, är af föga allmänt intresse. Dock kommer äfven hans politiska bana att framstå i ett klarare ljus genom denna redogörelse för mannen sådan han var och för de omständigheter i följd af hvilka han blifvit just sådan.