Aftonbladet – 8 november 1873, sida 3

för en främling kan intet bättre tillfälle gifvas att både lära känna dess ståndpunkt i allmänhet och särskildt dess olika framsteg i de sju kolonierna. Ett ökadt intresse erhåller utställningen derigenom, att Nya Caledonien, Indien (Ceylon) och Kina äfven deltaga. Expositionen omfattar alla grenar af kultur såsom industri och konst, åkerbruk och boskapsskötsel, dock emedan detta senare ännu är landets hufvudnäring, så faller ock förnämsta delen inom detta område. Prins Alfreds park är förvandlad till en vacker trädgård och i midten är sjelfva expositionsbyggnaden. Jag anlände händelsevis strax före guvernören sir Herkules Robinson; han mottogs som en kung, och större delen af folkmassan visade honom naturligtvis den uppmärksamheten att ständigt trängas i hans fotspår. Första anblicken af utställningen är mycket egendomlig; det hela erbjuder genast nägot helt och hållet olikt hvad jag förut sett i den vägen: midtelpartiet bildas af en springbrunn, omgifven af sydländska växtgrupper, och mellan de olika afdelningarna stå åtskilliga smakfullt ordnade grupper af frukter och växter, hvilka göra anblicken af det hela omvexlande och vacker. Vid en öfverblick finner man snart, att endast Nya Syd-Wales och Victoria kunnat utveckla någon egentlig industri; de öfriga hafva nästan uteslutande exponerat råämnen. Hvarje koloni har naturligtvis bemödat sig att så fullständigt som möjligt framställa sina hjelpkällor. Alla ega de outtömliga tillgångar på mineralier, och man har tillfälle att studera icke blott prof på metallerna utan äfven vackra kartverk och beskrifningar öfver malmstreck och grufvor. Allt detta gifver särskildt en god föreställning om tenngrufvorna och kopparfälten i Nya Syd-Wales, om hvilka svenska konsuln försäkrade mig, att de ega lika stor utsträckning som hela Sverige, ett uttryck som jag dock fann mig föranlåten bedja honom betydligt modifiera. Af guldfynden i Victoria under senaste året lemnas en intressant utställning; då jag såg de väldiga guldklimparna i glaslådor, påminte jag mig en väns uppmaning att komma hem med fickorna fulla af guld, och en svensk köpman iLondon, som vid min afresa skämtsamt yttrade: för all del glöm ej att taga hem några guldklimpar till vårt fattiga Sverige. — Mindre lysande men af icke mindre intresse än utställningen från stenkolsgrufvorna i Newcastle, och de väldiga stenkolsblocken sades vara de största, som någonsin blifvit brutna. Hvad som af alla betraktades med stort intresse var en utställning af fotografier, som framställde naturen och de större städerna i de olika kolonierna. Fotografierna äro mycket vackra och gifva en god föreställning om de flacka gräsfälten i Queensland, de prydliga gatorna i Melbourne, den vackra viken vid Adelaide o. s. v. Att i detalj redogöra för de olika koloniernas utställningar, vill jag ingalunda åtaga mig. Jag vill blott nämna, att det förnämsta partiet intogs af de industriidkande länderna Nya Syd-Wales och Victoria, men äfven dessas industri ligger ännu i linda och att hafva högstlitet att skryta af. Alla slags manufakturer införas jortfarande från England, och äfven de vanligaste handtverkerierna äro blott representerade af några få utställare. Af de olika artiklarne är det egentligen endast möbler och pelsverk, som kunna erbjada något nytt, beroende på de för Australien egendomliga träslag och djurarter. I tobaksfabrikernas afdelningar har man tillfälle att lära känna icke blott allehanda slags tobak och cigarrer, utan äfven deras förfärdigande från början till slut. Utställningarne från två gevärsfaktorier visa att intresset för vår tids så vigtiga förstörelseverktyg hunnit vakna äfven inom denna fredliga del af verlden. Syd-Australien och Queens land hafva icke obetydligt af allmänt intresse, och i synner het roade det mig att se det senares tropiska frukter t. ex. den talrika samlingen af olika slags sockerrör m. m. Från Tasmanien och Nya Zeeland såg jag mindre af intresse. Deremot hade VesterAustralien en mycket vacker utställning. Denna lilla koloni, som till området omfattar hela Vestra hälften af Australien, är till invånareantalet den minsta af dem alla. Den har äfven att kämpa med många svårigheter på grund af dess afskilda läge, torra klimat m. m. För första gången har Vestra Australien nu offentligen visat sina stora tillgängar, och fastän guld ännu icke blifvit funnet der, eger man dock nog och öfver nog af alla andra metaller, och dess jord tyckes vara fruktbarare än de andras att dömå af frukterna, som af alla voro de största och vackraste. Gemensamt för alla kolonierna var utställningen af ull, Australiens vigtigaste exportartikel, samt af preserveradt kött, kolonial-viner, syltade frukter och mera dylikt, hvilket allt utgöra vigtiga produkter för landets export. Hvarför Nya Caledonien deltager i de engelska koloniernas täflingskamp, kan jag ej rätt förstå. Troligen önska de franska kommunisterna att visa oss, till hvilket härligt land de blifvit sända; de tyckas nu hafva öfvergifvit alla slags politiska stämplingar och funderingar och i stället med all ifver egnat sig åt fredliga idrotter, att döma af de vackra prof de gitva oss på allebanda husflit. Att kineserna hafva sin egen afdelning, är fullt i sin ordning, om mån tänker på hvilken vigtig del de utgöra af landets befolkning. De äro alltid mästare inom sitt område. Bland de främmande afdelningarna lemnar oss slutligen Ceylon ett prof på Indiens alster, och sedan återstår blott konstafdelningen, hvilken är ett riktigt fattigdomsbevis midt ibland rikedomarne på andra områden, Allt detta utgör dock den mindre vigtiga lelen; det vigtigaste är utställningen i trädgården ; dock här fordras att vara fackman, för att förstå och uppskatta dess värde. Några hundra vackra hästar intressera likräl alla; kappridningarne och andra idrotter jöljas med förtjusning af tio tusen nyfikna blickar. Ej heller kunde jag underlåta att beundra de stätliga tjurarna, som såldes för 1000 stycket. Godsegarne härstädes besöfva, som man ser, icke obetydliga kapitaer för att göra sin första uppsättning! — Färslägtet hade naturligtvis sina talrika epresentanter, likasom allehanda fågelarter . 8. V. Åt en lyckligtvis aflägsen sida tillsännagaf ett förfärligt skällande, att der nåtte representanterna för det australieniska hundslägtet vara inbysta. Det intressantaste för mig var dock att e folkhvimlet i trädgården och folknöjena: ler funnos restaurationer, kaf6er, karuseller, nusikanter o. s. Vv. Der fanns ock en molnri, klarblå himmel, från hvilken dagens tjerna sände sina glödheta strålar öfver de io tusen representanterna för menniskoslägets olika folk och racer och tungomål. Här väller att hålla tungan rätt i mun och noga mm Ha Tumalanda fll 214 os 8 as