Aftonbladet – 8 november 1873, sida 3

kan det vara nog pu. Gå och prata med din mor; jag har göromål i dag. Pappa vet mycket väl att mamma icke är uppe, sade Joanna; och vore hen äfven uppstigen, hvartill skulle det gagna att tala med henne? Hör nu på mig, pappa — jag tror ganska ofta att du är en riktigt elak menniska, och Patricia säger att du har en hemlighet och jag vet nog hvad som är för år håller Oswald utomlands, men jag vill förlåta dig allt, bara du bjuder hit Desir6e. Du lilla markatta! ropade Melmar och svängde sin arm i luften med en hotande åtbörd. Något slag föll icke på Joannas kind, och kanske var det ej heller meningen, hvilket alltid blef en en fördel för husfreden, ehuru, å andra sidan sedt, grannlagenhet och hederskänsla icke voro så öfverdrifvet stora inom detta hus, att en faderlig aga skulle varit en dödlig skymt för den unga damen. Du otäcka! unge! återtog pappa, alldeles eldröd af förargelse, hur vågar du komma med sådant prat? Hur vågar du reta mig med att tala om ett par sådana narrar som Oswald och Patricia? Gå genast din väg, annars skall jag... Nej, det skall du inte, pappa, inföll Joanna; Oswald är ingen narr och — och om någonting inträffade, skulle jag inte öfvergifva dig, hvad helst du än har gjort. Men jag tycker mera om Desirbo, än om någon annan i verlden — och så vet hon allting. — och så skulle hon kunna undervisa mig bättre än alla lärare och lärarinnor i hela Edinburgh — och skickar du ej efter henne, för att här bli min guvernant, så kan jag visst komma att resa till skolan, men jag tänker inte lära mig dået allraminsta derstädes. Melmar var alldeles van vid att höra dy: likt språk af sin yngsta dotter. Han egde