Aftonbladet – 4 november 1873, sida 2

främmande person — då det första skriftliga meddelande från Huntley nyss anländt, syntes fra Martha nästan som en förnärmelse mot hennes förstfödde. Ni äro underliga varelser, ni ynglingar, sade hon; jag 1ör min del kan inte förstå mig på er. Här sitter du, Cosmo Livingstone, så förnöjd med ditt bref i handen, som om inte någon Huntley funnes till i verlden — han, som ändå gör en så god gernivg för din och för min skull. Brefvet är af värde för mig; vill du läsa det, moder? sade Cosmo. Jag! — jag har ej läst Patricks bret ännw, svarade fru Martha, alltjemt litet missnöjd. Tycker du att man vid min ål der kan vara road af att läsa hvad den ena gossen skrifver till den andra? Var nu tyst och låt mig läsa min son Patricks bref. Fru Martha började följaktligen med stort allvar att läsa det nämnda brefvet, men medan hon stadigt höll sina blickar fästade derpä; såg hon ändå att Cosmo med samma uttryck af blyg belåtenhet höll sitt eget bref i handen. Patricks skrifvelse var denna gång inte af något särdeles intresse res fru Martha kunde ej återhålla den tanen: Hvem är denne Cosmos korrespondent, som så mycket behagar honom och kommer honom att rodna? Kan det vara en qvinna? En sådan tanke höll på att göra modern vred — så ung han var. Läs nu mitt bref, moder, sade Cosmo med samma leende. Om der bara är ett vanligt, oförståndigt bref, sådant som ynglingar skrifva till hvarandra, så skall du ej erbjuda mig att läsa edet, sade fru Martha. Brukar jag speja fter hvem som skrifver till dig? Jag har