Aftonbladet – 4 november 1873, sida 2

kombination, som framgått ur det kaos, hvilket grefvens af Chambord manifest förorsakade, är förlängandet af Mac Mahons myndighet under garantier, som förläna honom erforderlig makt att vara skyddad mot följderna af beslut inom församlingen. Presidentens i detta syfte uppstälda budskap kommer att meddelas nationalförsamlingen. Enligt Republique frangaise lära alla de grupper, som utgöra majoriteten, vara ense om förlängningen och regeringen är af den åsigten att nationalförsamlingen allra först bör afgöra denna fråga. Som vilkor upp: ställer marskalken dock att förlängandet af hans makt voteras af den konservativa majoriteten. Af dessa fakta framgår sålunda, att regeringen icke har för afsigt att upplösa nationalförsamlingen förrän hon afgjort öfver styrelsefrågan och att marskalk Mac Mabhon resignerar, om de venstra fraktionerna skulle komma att utgöra majoritet i församlingen. Derjemte förberedes en förändring inom ministeren. Legitimisterne af rent vatten, Ernoul, Bouillery, Desseilligny och Beul, skola afgå, för att ersättas af sådana ledamöter af högra centern, som icke deltagit i restaurationsverket, såsom Goulard, Fourton, Daval och Depayre. Tidvingarna sysselsätta sig nu fortfarande med grefvens af Chambords bref och den förändring det åstadkommit i den politiska situationen. Vi återgifva här ett par yttranden derom at tvenne stora Paris tidningar af olika politisk opinion, Journal des Debats och Republique frasgaise. Journal des Debats, som ordentligt veklagar öfver hvad som skett, yttrar: Det var icke utan skäl vi satte i fråga, om grefven af Chambord skulle godkänna eller förneka programmet i Salzburg, sådant hr Chesnelong hade formulerat detsamma. Det med så mycken otålighet väntade brefvet har ändtligen kommit. Den verkan det åstadkommit har varit hastig och gripande som en teaterkupp. Hela Paris talar derom i dag; hela Frankrike skall tala derom i mor gon. Det hopp vi hyste om den parlamentariska monarkiens äterstöllande med grefvens af Chambord bistånd och medverkan försvinner för alltid. Grefven at Cbhambord har visserligen icke dementerat de liberala löften, som gifvits oss i hans namn. Långt ifrån att motsäga hr Chesrelongs rfapport, tackar han författaren till densamma och lofvar honom en evig erkänsla. Men den allmänna tonen i hans bref är sådan, den anda som genomgår det bär så öppet prägeln af ett slags auktoritetsmysticism, att det är omöjligt att längre tro, att grefven af Chambord någonsin kan blifva en konstitutionel monark. De garantier vi begärde af honom, vägrar han 238; han vill icke acceptera något vilkar, icke göra någon eftergift. Hvad han fordrar af oss är ett förtroende can gränser, likasom om icke 487 Erike alltför ofta fått ångra, att det gifvit sitt förtroende allt för frikostigt, likasom om politiken i vår tid kunde utöfvas genom handlingar af tro och kärlek. Gret ven af Chambord förklarar sig redan i morgon, redan denna afton, redan detta ögonblick redo att gripa sig an med det stora verk, som han anser genom en gudomlig mission vara honom ansförtrodt. Vi äro äfven redo att med honom försöka en par lamentarisk styrelse; vi skulle vara det ännu, om vi kunde äterfinna det förlorade förtroendet. Men grefven af Chambord vägrar att lofva oss något, Han bevarar sin frihet med en ömtålig omsorgsfullhet och vi skola bevara vår. Frankrike kan licke gå under, har han sagt. Vi tro det likasom han. Ack, vi våga icke säga, att Frankrike icke har behof af någon, och att det lätt kan undvara det stöd man fråntalger det just i det ögonblick, då man tredde sig mest kunna räkna på detsamma. Situationen är allvarsam. Vi skola besegra fa-. rorna endast om det konservativa partiet förblifver fast förenadt, om det stärker och ökar sina föreningsband. Vi äro svagare än vi voro i går mot de radikale, som hota loss med anarki, och emot bonapartisterne,l:! som hota oss med despotism. De radikala tidningarnas glädje framträder denna mor-: gon oförbehållsamt och imperialisterne dölja lika litet sin glädje. De hafva orsak att applådera grefvens af Chambord språk, och det är just derför vi hafva orsak att vara bedröfvade. Mer än någonsin vädja vi tilll. venstra och högra centern. Hvarför och hvarigenom kunna de i dag vara söndrade? Hvarför skola de icke ändtligen mötas på en gemensam terräng? Frankrike, som alltför mycket räknat på Henrik IV:s arfving, Iskall för sin räddning ha. att tacka deras förening, som alltför länge fördröjts, som alltid varit nödvändig, men som lyckligtvis I blifvit lättare i det ögonblick, då det är mest oundgängligt. 0 DDR 4 Fr Ar DD pr CUM rr DR NH DD OL Du Fb rt BT OR SS RR Se Republique frangaise yttrar: Nu är alltuppTtäckt, allt blottadt. Grefven af Chambord har Jännu en gång stält sig öga mot öga med Frankrike, utan mellanhand, utan tolk. Franks rike ser honom nu sädan han är. Det skall icke återkomma till honom, emeåan han I representerar, icke utan ädelhet eller stolt-: het, en sammanfattning af grundsatser, åsig ) ter och fakta, som det afskyr; men det får Jåtminstone veta, att denne konung, som man I velat gifva det icke är i ständ att förnedra Isig till de manövrer, till hvilka man rådde honom, för att återfå en sedan länge förlorad krona. Hvad angår intriganterne och l: skälmarne, som hade för afsigt att begagnal Henri de Bourbon som ett viljelöst verktyg för sina afsigter, kunna vi knappt uttrycka Tdet förakt, som de ingifva den nation, de ämnade bedraga. Aldrig ha konspiratörer af sämre skrot och korn förtjenat eller fått en sådan tillrättavisning. De ha tagit Henri Ide Bourbon för en spökkonung, färdig att böja sig för alla hugskott af dem, som sköto fram honom; de mäste nu inse i hur hög grad de lurat sig. Men hur kunde de tro, att de skulle kunna lura Frankrike? Ja, monsieur TAudiffret Pasquier, ögonblicket lär kommet! Beväpna er med hela er beslutsamhet. Bemäktiga er den der Henril de Bourbon, denne munk, som sätter sig lemot den parlamentariska audans alla påThitt; raka hans hufvud och kasta honom in i något kloster, der han kan sluta sina dagar. Bestämdt generar han er, den der karlen. Man måste göra ett slat på honom. Det är ju klart avt all monarki är omöjlig med honom. Detta bref är kuriöst Man kan icke för ofta läsa och läsa om det. Henri de Bourbon låterfinnes der hel och hållen. Hvarför har han skrifvit det så sent? Detta är den enda fråga, som man här måste göra sig. Ty han borde veta, att han skulle blifva nöd sakad att skrifva det; han var icke okunnig om att man under hägnet af bangs namn här, inom hemliga klubbar, ovärdiga en konung i Frankrike och bans gudomliga rätt, sammansmidde en komplott, som han förr leller senare skulle vara tvungen att desavuera, Hvarföre har han då så länge dröjt att tala detta öppna och fasta språk, som han nu talar? Ack, furstarne, till och med de af den ädlaste stam, äro furstar, och de! äro underkastade dessa härda och obevekts EE EEE RER