Aftonbladet – 1 november 1873, sida 3

)swald Huntley!skrek han harmsen; tror i att jag bryr mig om någon af det namvet? Tyst! hvad var det? Hör ni något? Tig, sä vida ni vill lefvalCosmo blef nästan lika ifrig som Jacob; lan fattade tag i den lägsta grenen på en stor ask och svängde sig med en landtgosjeg vighet upp i den lummiga kronan, som usade omkring honom, medan han stod likkom på ett högt torn. BSer ni något? ropade Jacob nedifrån. Hurra! der kommer postvagnen — jag san se lyktan!s skrek Cosmo. Ynglingen stod i andlös förbidan deruppe ch de susande löfver :örde sig omkring ionom i en dallrande korös. -Lingt borta nedanför den långa backen och utan att af mellanvarande föremål skymmas, kom et röda skenet tyst och fortlikt en nattens ande. a ar omöjligt att edra äfetånd innu böra hästarnes hofvar eller vagnsbjulen ; ännu mindre var det möjligt att se sjellva vagnen, ty qvällen var nu temligen Iramskriden och de mystiska tre bergen kastade en djup skugga öfver vägen. Den kommer sent, sada Jacob med gammanbitna tänder, Den lilla eyklopen höll vig håråt fast vid den väldiga askgrenen och stack sin ena fot inien fördjupning på stämmen, vid hvilken manöver han krossade buskar och torrt ris, tom fanns nedanför på marken. Här höllo således han och Cosmo nu utkik: den senare högt uppe, medan Jaob sköt fram sitt orakade, vidrigt fula anvigte öfver grenen, i hvilken han höll sig tamt. : : Nu är den vid Plouers!... nu kom den till tullstugan!... den stannar!... Hvad är letta? Hör! ropade Cosmo, då ett svagt jud långt borta, likt ett barns stämma, kom ned nattvinden,