Aftonbladet – 1 november 1873, sida 3

I gjort sig gällande i kommunalförvaltningen, lsåsom en totalitet tagen; utan vi hafva hållit oss ensamt och uteslutande till en särskild gren af samma förvaltning och till det system, som i afseende å densamma gjort sig gällande. I vår första uppsats, hvars ironiska ton tyckes synnerligen ha misshagat Dagbladet och vederbörande, angåfvo vi uttryckligt att vi ämnade tala om sättet och ordningen för nya anläggningars och nya allmänna farleders tillgodogörande för rörelsen och trafiken: och vår senare uppsats var till och med försedd med en rubrik, som angaf att den handlade om systemet vid anläggningar för Stockholms kommuns räkning. Skulle det nu varit någon reson uti, om vi, för att afhandla detta bestämdt angifna ämne, börjat utbreda oss om det sätt hvarpå vederbörande kommunalmyndigheter handhafva fattigvården, sjukvården, penningförvaltningen och alla öfriga dem åliggande bestyr, som af Dagbladet uppräknas? Kanske skulle vårt sätt ha bättre tillfredsställt Dagbladet, om vär artikel gått ungefärligen på denna melodi: Det är ett glädJande faktum att våra kommunala myndigheter genom det nit och den omsorg, de egnat åt soppkokningsanstalterna vid våra fattighus, lyckats högst betydligt minska underhällskostnaden för de der intagna hjonen; men vi nödgas beklaga, att vi icke kunna egna samma loford åt det sätt hvarpå vederbörande sörja för vissa gator och allmänna platser? Vi anhålla dock få afstå denna metod ät Dagbladet och föredraga för vår del att taga hvar sak för sig. Dagbladet lägger för öfrigt mycken vigt vid att kritiken skall i hvarje särskildt fall vara riktad omot rätter vederbörande. Anledningen till förnyandet af denna erinran synes Dagbladet hemta från den om: ständigheten, att vi talat om kommunalmyndigheter och kommunalstyrelsen i allmänhet, utan att uttryckligen angifva attsaken rörde den eller den nämnden. Vi tillåta oss invända, att anmärkningen har någon liten bismak af ordrytteri; ty utom det, att vi vid mer än ett tillfälle användt ordet vederbörande, så är det temligen sjelfklart, att anmärkningarne riktats mot de kommunalmvodigheter, g2om ha med dylika saker att skaffa; och det skulle ha varit en fullkomligt öfverflödig och icke så litet löjlig omtänksamhet, om vi företagit oss att med uttryckliga ord angifrva, att vårt klander icke var riktadt mot t.ex, fattigvärdsnämn den, Hvad åter sundhetsnämnuden beträffar, så kunde vi väl haft ett ord i ämnat otaldt med sensamma; ty den skulle på intet sätt ha öfverskridit sin befogenhet, om densamma, efter inhemtande af hr förste stadslärkarens yttrande, hade fästat sin granne drätselnämndens uppmärksamhet derpä, att det skick hvari åen senare lemnat t. ex. Ladugårdslands strandgata, kunde under vissa omständigheter blifva ganska menligt för allmänna helsotillståndet i staden. Tvärt om hade sundhetsnämnden genom en sådan erinran handlat sin pligt likmätigt, och nämnden kan väl. anses hafva äsidosatt åonma pligt, då den underlåtit att framställa en. Dagbladet, som i sin förra artikel ville bestrida kommunens invånare rättigheten att yttra ett klander emot de kommunala myndigheterna, emedan invånarne sjelfve, säsom i kommunens angelägenheter -röstbe rättigade, finge bära skammen om de af dem utsedda myndigheterna vore dåliga, fort!ar emellertid att söka göra gällande den åsigten, att stadsfullmäktige icke kunna göras ansvarige för nämndernas åtgärder. Skola — spörjer Dagbladet — stadsfullmäktige dragas inför allmänna opinionens domstol att svara icke blott för sina egna beslut, utan äfven för hvad den ena eller andra nämnåen kan låta komma sig till last? Vi erhålla i sammanhang härmed rörande kommunallagarnes innehåll en föreläsning, ämnad att upplysa oss att stadsfullmäktige icke ega afdanka drätselnämnden derföre, att den försummat vidtaga en lämplig åtgärd, och att kommunallagen icke känner till nägon annan ordning för admonitioners mcdåelande åt nämnderna än i och genom de beslut, som fattas öfver de anmärkningar, hvilka tilläfventyrs må ba blifvit framstälida af revisorerna. Vi ha emellertid litet svärt att fatta hvartill hela denna föreläsning skall tjena, då Dagbladet straxt derefter sjelft förklarar: Vi äro likväl icke sådana formalister, att viicke anse hvarje stadsfullmäktig ega rätt och pligt både att under diskussionerna framställa befogade anmärkningar och att i sammanhang med budgetens behandling eller eljest väcka förslag om infordrande af upplysningar angående orsakerna till ett beslutet företags fördröjda utförande. Dagbladet kunde gerna hafva härtill lagt en erinran derom, att fullmäktige hafva sig öppet att vid de årligen försiggående omvalen af nämndernas ledamöter utesluta den eller dem, som företrädesvis må anses vållande dertill, att fullmäktiges beslut icke respekteras och bringas till verkställighet, eller dertill att år efter år ett förvändt system gör sig gällande i någon gren af förvaltningen. Dagbladet och vi skulle då, när allting kommit omkring, funnits vara ganska ense derom att stadsfullmäktige verkligen kunna utöfva ett så verksamt ivflytande på nämnderna, att de ingalunda kunna undgå ansvaret för det system, som gör sig gällande vid besörjandet af den åt dem anförtrodda förvaltningen. Dagbladet atfslutar sitt härnadståg mot oss med en liten manöver, som tydligen ärl menad att vara särdeles fyndig och effektfull, men råkar vara utförd med alltför svaga stridskrafter för att göra åsyftad verkan. . Det beklagande vi uttalat deröfver, att den . alltför stora inblandning i kommunens för valtning, som blifvit öfverståthållaren tillstadd derigenom, att han är sjelfskrifven.