Aftonbladet – 1 november 1873, sida 3

om man säger; jag vet intet ondt om ho: wom, sade Jacob, hvilken med en viss, afekterad värdslöshet nttalade dessa titlar å samma gång han i hemlighet byste ak ing för dem; han har inte varit sedd här landet på mlängen god dag, så vidt jag ar sport. En son har inte ögon för faers och moders skamliga germingar, det år man inte låts så bårdt om, men så myc: et är visst och säkert, att ban är sin slägt varken till heder eller skada. Är han en god menniska, eller liknar jan denne Melmar? frågade Cosmo, Ack! gör mig inte misslynt med att rata om säna stackare som pjunka och ,jollra och jemt äro klena till helsan, sade Jacob; hvad de skola här att göra ir mera, än hvad jag kan säga — hvarför unna de inte dö, sä man slipper se dem? Jag vill säga er en sak! den der Melmars sonen gör sitt land inte mera nytta än ti steln der vid vägen. Jask, ban har svag helsa, sade Cosmo, som alltjemt envisades att höra mera, De ha allesammans dälig helsa, fortfor Jacob föraktligt, och det är en sak som varenda gam:v2l kärlng I byn kan berätta ör er — alla, utom acc der rödhbriga Jo anna. Man talar om bortbytingar; — hv vill ni, som är en boklärd ung herre, för klara, att en så redlig själ, och den i en lickas kropp, har kommit att uppstå i et sådant galgfägelnäste som Melmars? Vore hon i stället en gosse, skuile hop liksom öken sparka dem allesammans ur boet. Och Oswald Huntley är således sjuk — en invalid, sade Cosmo, som fogligt äter vände till ämnet för sina tankar. Jacob slog äter med handen undan en in billad fiende på vägen. Gå ned till Tyne eller till skogs med er,