Aftonbladet – 31 oktober 1873, sida 3

ponny i så stark fart som både hon ech han stodo ut med. Cosmo stod qvar, helt nedslagen öfver samtalets utgång och ingalunda nöjd med sitt eget uppförande men med många tankar i sitt hufvad, som icke funnos der, ionan han lemnade Norlaw. TRETTIOFJERDE KAPITLET. Dag etter dag förgick sommaren för Cosmo och alltjomt herrskade samma ovisshet och tvekan i hans tankar med afseende på framtiden. Allt gick annars. numera med lust och kraft vid Naorlaw. Träget sysselsatt som fiq Martha var, kände hon sig äntligen nu, eft. så många års bekymmer och dålig. bushållning, göra säkra framsteg i ekonomiskt oberoende; detta gjorde att mod och förtröstan stego, och hennes ständiga tillsyn vid hemmet höll allt i ordning och godt skick. Här, i sitt hem, uppfyllde Cosmo rätt den plats, som tillkom honom både såsom yngsta barnet och den af sönerna, som erhöll en akademisk bildning. Ehuru fru Marthas hjerta ofta fylldes af längtan efter de frånvarande, kände hon sig ännu ömmare stolt öfver Cosmo, hvars kyrka och prestgård hon i drömmen såg framför sig. Det är icke någon stor sak att vara landt prest af Skotlands kyrka, men åtminstone i forna dagar, då kyrkan var mindre splittrad i sekter än nu, betraktade folket med stor aktning och kärlek sin församlings pastor. Han stod icke så mycket öfver sin bjord som Englands kyrkoherde och utgick ganska sällan från de högre klasserna, men äfven för mindre godsegare var -prestgärden ett beaxw idgal af enkel värdighek och komfort samt det lägre folkets stolthet. Så var äfven, i synnerligt hög grad, fallet med fru Martha, hvars högsta önskan alltid hade