Aftonbladet – 27 oktober 1873, sida 3

flytande på finanslagens eäskildheter och derigenom på statshushållningens hela gång men det åskådningssätt, som folktingets flertal under föregående session har fram stält i den till konungen inleintiade adreg sen, öck livars genomförande det nu genom en vägran att beliandla finanslagförslaget har sökt att framtvinga, ocli gom går utpå att regeringen på hvarje tid skall vara i öfverensstämmelse med folktingets flertal. står enligt vår öfvertygelss i strid med den i grundlagens 2 3 faststäldå fördelnin I genl åf statsmakten, som finner sin närmäte I lutveckling I de efterföljande bestämmel, serna, särskildt om kohöngens rättighet att I behandla och antaga eller förkasta allalagförslag, finanslagförslaget derunder inberäkInadt. — En bestämd protest emot venIsterns grundlagstolkning sttalades af konungen sjelf, då han i sitt svart på missItroendeadressen förliden vår tillbakavisade Janklagelsen emot ministåren såsom fullständigt obefogad och tillkännagaf sitt fasta besint att åt riksdagens båda afdelningar häfda den politiska likställighet, författningen åt dem inrymmer. Vi finna alltså, att äfven öm venstern icke förmått klart och medvetet skritva på sin fana nåÅg6A enda stor och fruktbärande politisk princip, så leda desk dess sträfvanden i deras yttersta konseqvehger derhän, att vigtiga principfrågor verkligen bringas å bane. Dessa gälla dock icke parlamen: tarism eller sjelfstyfelse i ordens rätta mening, enär, såsom vi sökt visa, den uppfattning af dessa begrepp, som venstern vill göra gällande, är både i och för sig oberättigad och öppet stridande emot Danmarks grundlag, Hvilken är då stridens egontliga kärpa? Fedrelandet yttrade för några dagar gedan, att denna vore alternaåtivet republik eller konungadöme, och tidningen anförde dervid en utsago af vensterhöfdingen hr, Berg om att konuugen icke boråö vara någonting annat än förvaltare eller skrifvares för folktingets majoritet. Vi lemna derhän huruvida republikanismen som teori må anses ega särdeles måvga anhängare i Danmark, men deremot synes det tss vara obestridligt, att hvad vensteri åsyftar är det bestående tvåkammarsystemets utbytande, i Verkligheten om ock ej till namnet, mot en enda kammare. folktinget, hvars beslut skola dikteras af de fyrä eller fem intrigmakare, som enväldigt herrska öfver fde förenade venstermännens skara. Någon annan betydelse kunna vi ej gifva åt det, i trots af alla vederläggningär, . med hårdnackad envishet upprepade talet em folktingets öfverord: nade ställning, ett tal hvars udd synbarligon är riktad emot landstingets rätt och derigenom äfven emot grundlagen. Då svenstern: I sin senaste adress till valmännen, efter fhatslagens förkastande. djerfves påstå, att strider gället sministerielt ex välde eller folklig sjelfstyrelses, 58 är säknings lösheten af detta påstående uppenbat. åå man besinnar att detta ministeriela envälde har på sin: sidå skåvf folktingets mindre. tal som landstinget, alltså nx majoritet af folkrepresentanter i jemförelse med lvilken svenstern sjelf objelpligt krymper tillhopa till ett imnärstal; Sällan om ens näågönsin kar det sett så bekymmersamt ut i Danmark sofa för närvarande. Det danska folket; som haft att otstå så fruktansvärda pröfningar, och som genoiligått Gem på ett sätt som tillvunnit det alia ädelt tänkändös aktning och beun dran — detta folk tyckes på väg att låta sig frånstjälas sin talisman i nöd och faror: endrägtenr, som stålsätter viljan och fördubblar dem stages krafter. Partisinnets onda ande har Blifvit Iössläppt och undantränger vid sitt våldsammä fraristormande den fosterlandsälskande omsorgen för allas välfärd och rätt, de gamla ståndsfördomarne ock Elagskatet hafva frambesvurits på nytt till befordrande åf den låga sjelfviskhetens syften, Det är i sanning iätet ringa an-—-— 1 PT TT TE PU OwW F svar som tynger på de tre eller fyra Kötterichefer; hvilka nu efter låvgvariga an j strövgnidgar lyckats ärifya sin anbängareflock till ett i sitt slag ek nästan oerhördt steg, som det att vägra de för statslifvets bestånd erforderliga medlen. Hväd skola lossa herrar befälhafvare för det s.k. -folkpartiet kuin åberopa sig på till sitt rätt färdigande? Icke på folkets önskningar, ty bakom de 53 venstermännen står ingalunda hela folket, utan endast, såsom vi redär 1ännnt, en del af en viss samhällsklass, allnogen , äf detiägogerna utrustad med tieln folket; Icke heller känna de fram tälla sig såsom målsmän för nyå öch makt våliggatide politiska principer gent emot de national-liberales Jöth intelligensen, ty nan skulle tryggt kunna utfästa em hög oremie åt den, som vore i stånd att upp-t säcka en betydande politisk grundsats ivensterbs; af intetsägande .fraser och futtiga småsaker lopflickade program. Slutligen unna de ej ens åberopå sig på sina anhänsares antal inom representationen, ty äfven m venstern eger några få rösters öfverrigt i folktinget — t. o. m. dessa vunna ndast genom en nödtvungen allians med de orna motståndarne, Björnbakkarne — så itgör kotteriet dock afgjordt ett mindretal lå man, såsom tillbörligt är, sammanräkn ar österna uti riksdagens båda afdelningar. Det tyckes således som om hrr J. A. Hanen, Berg komp. skulle komma att stå emligen svarslösa på räkenskapens dag. Man kan väl nemligen ej förmoda, att de kulle vilja uppriktigt rycka fram med en ;ekännelse om den bevekelsegrunden till de as handlingar, som dock till slut torde be innas hafva varit den enda verkliga: taburettfebern, den brinnande åtrån att Rv a a RR RK I RK RR