Aftonbladet – 27 oktober 1873, sida 3

velfönstret tittade solen helt rödlätt och fryntligt in genom de aflöfvade träden Denna dag funnos inga strumpor och för kläden att laga, men i stället stod på bor det en vacker, öfvertäckt korg med Kettys sysaker och i det solbelysta fönstret, i en gammaldags blomkruka af porslin, blommade några snödroppar, de allratidigaste af vå vens täcka blommor. Med stormande ut brott af förnöjelse kastade sig Joanna j kyrkoherdens egen länstol. Aldrig vill en brasa brinna så här tref ligt vid Melmar, utbrast Hon. Ack, kära Betty, huru bär du dig åt? Här ser det ut liksom hvarenda dag något roligt hände. Nägot glädjande händer också alla dagar, svarade Ketty leende. Det beror på hvad man menar med glädje, sade Patricia. Jag är alldeles säker på att du som har så mycket att göra och alla dina små syskon att se efter och icke har någon umgängeskrets, bör ha det bra mycket sämre än Joanna och jag; men ändå får jag säga att det bra sällan händer att vi va ha roligt vid Melmar. Bry dig inte om hvad hon pratar, Ketty hör i stället på mig — jag skall resa till Edinburg och komma i skola, ropade Joanna. Jag vet inte om jag skall vara nöjd ller ond derför. Hur skulle du göra om lu vore jag ?. Jag kan inte rätt tänka mig att jag skulle kunna vara du, Joanna, svarade Ketty skrattande, men jag tror säkert att jag skulle tycka om det, i fall jag vore yngre och inte hade så mycket att göra. Om pappa reser in på kyrkomötet i Maj. så kommer jag visst att följa med. Vi ha slägtingar i Edinburg och derför roar det mig mycket att komma dit; dessutom finns