Aftonbladet – 27 oktober 1873, sida 3

arftagare, eller har någon annan också an språk på egendomen, eller är det illa på anna vis. Alltid skall pappa ställa till obehag för oss på ett eller annat sätt; skulle det inte vara fasligt om vi slutligen blefvo rui nerade och bragta i fattigdom? Ruinerade och bragta i fattigdom! Det skulle bli lustigt att se hvad du och mamma tänkte taga er för, utropade Joanna helt vanvördigt. Jag kunde taga mig till er hel hop saker; men jag är inte rädd; — dessa idger komma bara deraf, att du läser så mycket romaner. Det har jag inte tagit ur någon roman jag har nästan hört pappa sjelf säga det svarade Patricia och rodnade lätt. Då har du bestämdt stått och lyssnat! ropade hennes syster helt djerft. Jag skulle blygas för något sådant. Hellre ville jag gått till honom och frågat rent ut hvad de är, än att gå och smyga vid dörrarna son en tjuf. Fy! jag ville ej göra så föl två Melmar; nej, inte för alla verldens hem ligheter! Jag vill bedja dig att inte skrika så fasligt, Joanna! mina nerver uthärda ej der med, sade Patricia. En tanklös varelse som du, söker aldrig att vinna någon upp lysning, men jag är äldre och jag vet at vi ha allsingen annan förmögenhet att vänta än hvad pappa kan skänka oss; derför böra vi tänka nägot för oss sjelfva. Tänk, Jo anna, om du kan det: hvad skulle bli a dig och mig, ifall någon kom och tog Mel mar ifrån pappa?Dig och mig! utbrast Joanna med yt terlig häftighet; jag skulle väl i förste rummet tänka på Oswald och pappa, om så dant hände. Mig! Jag kunde bli barn piga, hålla skola eller resa ut till Austra lien, som Huntley Livingstone, Jag ärinte