Aftonbladet – 27 oktober 1873, sida 3

Den politiska ställningen i Danmark IL Etter föregående frnktlösa ansträngnir går, lvilka, såsom Våra läsare torde erinr sig, i början af sistlidne Maj hade till re sultat ett storartadt parlamentariskt fiaskc har det omsider lyckats den förenade ven stern att. om ock öndäst med en oBetyd lig röstöfvervigt, genomdrifva finanslagen förkastande. Besluten att sätta allt på spe för att tvinga konungen att afskeda sin; nuvarande rådgifvare, har vensterniek ryggål tillbaka för att vågra de för stats utgifternas bestridande erforderliga medlen sålunda tillgripande den sista förtviflad utvägen, som grundlagen velat förbehåll: ät tillfällen af en stör och öfverhängänd nationel fara. Den budget, som i trots a vensterns motstånd antogs mot slutet a riksdagens sammanvaro förliden vår, gälle! till den 1 April 1874. Skulle inom denn: tid ingen py budget Hlifvit al riksdakbe antagen, så måste den 1 nästkommande April hela förvaltningsmaskineriet plötslig råka i stockning och statslifvet I följd dera gå sin upplösning till mötas, såvida nomli gen regeringen icke då begagnar sig af der henne grundlagsenligt tillkommande rättig heten att i serdeles paat:zengende Tilfelde på eget ansvar utfärda en s. k. provisorisk finanslag. Gör hon ieke detta och förka stas hefines försläg till ef I vänlig ördning utfårdad Boänsiag fortfarande af folktingets flertal. då få skatterna icke utkräfvas efter nämnda termins förlopp, icke heller några utgifter verkställas för. allmänna ändamål Ett föllständigt Stillästående intråder i ål samfärdsel och handel; icke ett bref kan afskickas, icke ett skålpund kaffe införas. ty poatöch tullväsendet äpphöra, enär em. betsmännen icke känna atiönas i saknad a! alla offentliga tillgångar. Af samma skäl måste här och flotta indragas, allt arbete för statens räkning nedlägges, färden på stambanorna afstannar, straff-fångarne släp pas lösa, tech riksdagen kan ej ens bälla samtlanträden af brist på medelatt bestrida de dermed förenade kostnaderna. Skdan är ställningen för närvarande, Tr. gen torde vilja förneka stt endast skäl af den mast allvarliga och tvingande böskaftenköt Känna rättfärdiga det handlingssätt från venstermännens sida, hvarigenom de öppnat så mörka framtidsutsigter för sitt fädernesland. Frågan blir då: finnas verkligen några dylika djupare och oafvisliga politiska bevdkelsögrunder för oppositionens störmlöpning emot ministeren? Vi svara härpå ett obetingadt nej. Detär ett egendomligt förhäliande med dessa långvariga och med stigande förbittring förda ri sdaggetrider i Danittark. När inåt läser de tillkäniiagifvanden, politiska prögram, misstroendeadresser, manifester till. valmännen 0. 3. v., hvari venstör-kottöriet tid öfter annan redogör för sina menifigar oöh yrkaliden, kände man, med anledning af det ymniga ordandet om menniskorättigheter, folkets moraliska rätt, frihet, sjelfstyrelse m, m. dylikt, lärt bringas att tro, att striden gällsr vigtiga principfrågor. Ett sådant antagande vore dock fullkomligt ogrundadt. Går man saken närmare in på lifvet, visar det sig genast, att denna bullersamma mise en scene af storståtliga talesätt endast tjenar till ett uppförande af de politiska frasbjeltarnes älsklingsstycke: -mycket vägen för ingenting. Vi hafva kallat den förenade venstern ett politiskt kotteri, och vi fasthålla lenna benämning. Det för partiet utmärkande är omfattande och klart utpräglade principer, i kraft af hvilka partiet representerar någondera af Samhällslifvets olika ufyodströmningar, vare sig framåtskridanlet, stillaståendet eller roaktionen. Dylika verklig t principiela partifrågor stå nu på lagordningen nästan allestädes i Europa; i Frankrike kämpar man om republik eller egitimistisk monarki, i Tyskland om den itramontana kyrklighetens ställning till staen; andra länder hafva sina särskilda bränt ande frågor. Annorlunda deremot i Dannark. Mängfaldiga gånger, då venstern ingt i larmklockan, hafva motståndarne rågat: Hvilken är den egentliga grundtancen i eder politiska trosbekännelse? Hvad r det nya och stora, I tron eder skickade tt uträtta? Det är så långt ifrån att näsot tillfredsställande svar erhållits på dessa rågor, att tvärtom hufvudpunkterna i sventerns program utan undantag läta sig in rdnas under de tvenne rubrikerna: sväf ande talesätt, som i sin obestämdhet insenting förklara, eler: fordringar och förlag, som, när fråga är om politiska princier, mäste betecknas som rent oväsent2 ÖRteta RR a NN lgg RT TE JR KR FER KR dr RNE sr EN RE TEE