Aftonbladet – 25 oktober 1873, sida 3

jsade fru Martha; jag har i hela mitt li! föga fått min vilja fram, ehuru hvarje främmande torde säga att jag är en herrsk lyste qvinna; de flesta saker som jag af hjertat önskat, hafva gått om intet, Norlaw är nästan borta för oss; Huntley och Patrick äro långt ifrån hemmet och jag en enka, skild från mina barn, Nå, nok; jag klagar icke, men då jag såg dig första gången I din vagga, — du var den fagraste af mina barn, Cosmo, — lade jag händerna på ditt hufvnd och sade till mig sjelf, jag vill offra honom åt Herran, ty. han är mitt hvitaste lamm, Nå, lägg det ej på minnet, fore: dysbehölyver inte plå djua armar om: ring mig och sp så sörjande pt; men sannt och visst är, att under de sjutton år, hvilka sedan dess förflutit, har jag mången dag ihögkommet det löfte som jag gjorde. Moder, om jag kan, vill jag hålla det löftet! utbrast Cormo; men hurn kunde jag ana att dn öpskade sådant, ok du aldrig örut talat derom?2 s Nej, sade fru Martha med knappt beherrskad: rörelse, :men jag har gjort mitt bästa för att uppfostra dig i gudsfruktan och det stär inte skrifvet att du skall bli prest innan du kan tjena Herran, Jag vill ej lägga en börda på ditt samvete och jag handlade som en fåvitsk gvinna, då jag inte gle att ijnan jumet j vaggan kommit så lingt, sknlle det ha sin egen vilja. Skicka mig till universitetet, min mors, bad Cosmo med tårar i siva ögon. Jag har inte uppgjort några framtidsplarer och hade jag det, skulle jag kuuna ändra dem; och i värsta fall, om vi finna att jag. inte duger till prest, så skall jag åtminstone aldrig glömma ditt löfte. Moder! Lägg dina händer på mitt hautynd och upprepa det ännp ep Bång.e ; td