Aftonbladet – 25 oktober 1873, sida 3

lingen känna en allt högre längtan efter att i likhet med sina bröder komma ut i verlden. Vinterqvällarna blefvo allt längre, Cosmo svedde sina ljusa lockar der han satt framätböjd och läste vid eldskenet medan modren satt med sitt arbete vid bordet. Novenbarstormarna började tjuta inom -det gamla slottets murar, hemmet var mycket tyst och både tru Martha och hendes trogna Marget voro icke sena attstänga porten och gå till hvila så snart det möjligen passade sjg, en sed, hbvartill deras tidiga morgnar gäfvo en skenbar anledning; — den verkliga låg djupare gömd. Man kan lida mången tanke vid dageng ljus då man har arbete för händer, sade Marget; men qvinfolkens tankar bli tunga i mörkret då inga unga steg ljuda utanför dörren och ingen tiött man kommer till hemmet. Och ehuru fru Martba hade samma tanke, npttalade hon den aldrig i ord. En dylik, läng afton hade ändnigen närmat sig sitt slut, då Cosmp, hvilken ballt sittapde, halft liggande på mattan framför elden, hade slutat sin bok, derefter tog mod till sig, steg upp och gick fram till sin mor vid bordet. Kanhända att lika tankar hade förberett fru Martha på hvad sonen ämnade säga; hon tyckte aldrig om att bliiörekommen och innan Pogmo börjat ialla, svarade hon honom, eburn med någon otålighet; Jag vet ganska vkl hvad du vill säga. Ja, jag nekar ingalunda till att qvällarna äro långa och hemmet. tyst; det kan väl flera än du finna, Da är en orolig själ fastän jag inte trodde det om dig. Cosmo, yet du hvad jag önskat att du ville bli? 2Jäg kan gissa det. moders, svarade SONER, SR Ja, och göra invändningar, kan jag tro. Jag kunde hunnit väpja mig vid skådantr,