Aftonbladet – 24 oktober 1873, sida 3

Här i Norden hafva vl hittills haft fög känning af den ötver hela det öfriga Europ vidt utbredda socialistiska rörelsen. Fö söket att i Danmark ästadkomma en soci: listisk propsganda visade sig redan frå början temligen maktlöst och torde väl nu -jmera, sedan upphofsmännen blifvit dömd a till ett flerårigt fängelsestraff och den Kji benhavnska afdelningen af International 1 I blifvit upplöst, få anses tillhöra en öfvel Jvunnen ståndpunkt. Deremot låter det si ej förnekas, att den politiska folkrörelse Ide tre nordiska länåerna, hvars målsmä lyckats rycka till sig största makten inor ride representativa församlingarne, synes p väg att råka in uti den social-demokratisk ; riktningers strömfåra. Starkare än j Sverig har detta slags falska demokrati gripit om s I kring sig i Norge och Danmark. FEa radi t kalt nivellerande rörelse går för närvarand tl igenom samhällsutvecklingen i våra brödra länder. Tydligast röja sig denna rörelse syften hos det danska folktingets förenad I venster, såsom vi i det följande skola sök: ådagalägga. Det för vensterns politiska ståndpunk utmärkande är i främsta rummet det ensi diga och hängynslösa betonandet af att er viss samhällsklass — allmogen — med ute Islutande af åe öfriga är det egentliga fol ket. Socialdemokratiers kännemärken — fol kets sönderstyckande uti klasser, af hvilka Iden talrikaste träder fiendtligt upp emot de öfriga med anspråk på att ensam gälla som det hela — träda här ohöljda i dagen. Lik. som i Frankrike de socialistiska agitatorerna velat förbehålla benämningen le peuple en samt åt städernas arbetareklass, så förkunna vensterns demagoger: folket, det är allmogen, bondeståndet; dess vilja — folkviljam — bör under alla omständigheter åtly das, dess kraf tillgodoses iramför alla andra. Så har man fått upplefva den besynnerligheten, att de högre bildade och förmögnare klasserna betraktas såsom det på fri hand skapade folkets naturliga fiender: intelligepren. har blifvit ett smädeord, flitigt användt af den medvetna folkmakteni, d. ä. bondeståndets måsmän. Klart är, att redan det anförda draget at vensterns politiska betraktelsesätt stämplar detsamma såsom ett skeft och ohållbart just i sjeliva utgångspunkten. Ena politik, som uttryckligen ställt sig på klassintre3sets och klassfördomarnes botten, som kastar hätska sidublickar på embetsmännen och de förmögne och omnämner den högre bildningens representanter endast för att skymfa dem såsom det s, k. folkets d. v. 8. allmogens fiender — en sådan politik har brutit stafven öfver sitt anspråk att gälla såsom ett uttryck för folkviljans bästa syften, Iakttagaren af Danmarks politiska förhällanden kan svårligen undgå att märka, huroasom det nyväckta intresset för allmänna angelägenheter bos en del ef bondeständet hemtar sin egentliga näring ur hatet emot herremännen. Härstamwande fån det bårda förtryckets och den konurgsliga envåldsmaktens tider förtlefde detta hat älven 2edermera och upphöjdes till ett alaga politisk dogm under den tid, åk ropet på frihet ljöd starkast. Vid allmogens sammankomster och festliga gillen under bonde väckelsens dagar inpräglade partiledarne hos sina ähörare nödvändigheten af misstänksamhet gent emot alla af annat ständ, äfven då de sade sig vara bondens vänner. Det var vid ett såazni tillfälle den förenade vensternse nuvarande höfdiog, hr J. A. Hansen, höli sict maiden speech som folktalare medi ett föredrag öfver temat: tag dig i akt för dina vänner!s Du skall icke tro någon af embetsmännen, godsegarne eller de öfrige herrarne, var hans råd till bonden. Tro kan Dig selv og tag Dig iagt for dine Venner! Uppmaningen be ledsagades af åbörarne med eu skål för ett allvarligt och djupt kändt hat. Vensterns uppträdande på den senaste tiden visar i mer än ett hänseende att den onda säddens frukter ej uteblifvit. Härtill kommer nu, hvad särskildt beträffar den förenade vensterns föregifna folk lighet, en beaktansvärd omständighet. Denna folklighet visar gig nemligen, närmare skärskådad, vara mera uppdiktad än verklig. Ej nog mel att venstern, som ju öppet drager i härnal ewot stadsintresset och herremännen, uppenbarligen ej kan betraktas rom tolk för hela det danska folkets politiska åsigter och önsknvirgar — hvadan den endast genom evt groft missbruk af ord kan benämna sig folkpartiet — men icke ens bondeståndets tänkesätt representeras uteslutande eller företrädesvis af venstern, Öiver hela Danmark gör allmogen gemensam sak ej med den förenade venstern allenast, utan ofta nog med: densammas motståndare: de npaticnal-liberale, dets k. mellanpartiet samt den nationala venstern, Nästan i hvarje liten stad eller ort på laads bygden, der en tidning för vensterns ta: lan, uppstår innan kort ett annvat pressorgan till förfäktande af motpartiernas Keigter: på de talrika folkmötena dela sis meningarna med vexlande öfvervigt för och emot vensterns yrkanden, och i folktinget äro några af bondeståndets mest framstående och at den allmänna meningen uppburne repregertanter vensterns ifrigaste vedersakare. Vigtigast af allt är dock det faktum, att den riktning inom det danska folklifvet, som trognast afspeglar hvad hos detsamma finaes högsinnadt och ädelt fosterländskt, nem ligen grundtvigianismen, i allmänhet lagt i dagen en kylig och afvisande hållning gent emot den förenade venstern. Saken ärl lätt förklarlig för hvar och en, som egerj aågon kännedom om Grundtvigs från den förenade vensterns himmelsvidt skiljaktiga uppfattning af demokratiens och sjelfstyrelsens betydelse. Hans ä-igt var den, att till folkens ombud vid riksdagen borde väljas icke företrädesvis män af allmogen eller så. dana som blindt svurit ett visst partis fana, utan gode Dannemcend, erlige troaste Venner ad Fedreland og Modersmaal, euten del saa er Lerde eller Lege, Bönder eller Bar. gere, Preester eller Herremend, og hvad del saa end tecker om den Maade, hvorpaa, og de Midler, hvorved Danmarks Rige belst: kan bestaa, og det danske Folk blive hvad alle Dannemzead önske: saa frit og lykkeligt som muligt. Ty menar han, faar noget Parti Lov til at raade for det Hele, eller tage Spliden Overhand paa Rigsdagen, saa er det lille Danmark forloren, Till dessa G.undtvigs åsigter bekänna sig fortiarande bans mest betydande lärjungar. FINLAND. För ett konstindustrielt museum i Helsinefora har. skrifver Helsinefors Daehlad. å h