Aftonbladet – 18 oktober 1873, sida 3

relief mot initen; men fru Martha vändenig bort från fönstret med stora tårar i sina ögon. Huntley, kära gosse, hvad bryr jag mig derom? -Voro det också den granbaste utsigt i verlden — tror du att jag nu kunde se den? utbrast hon; nu, då jag vet att jag aldrig mera får se månsas klara ljus, utan att det skall föra mina tankar och väg. ka min längtan till mina barn, som ära hanära, ja tusentals mil ifrån mig.a Men blott för en tid, mig mor; vi komma åter hem, sade -Huntley med sakta röst och lade gnaen kring modrens hals. Fru Martha vände sig till det lilla bordet med sina två, matt brinnande ljus och strök hastigt! bort sing tårar. Den synen kunde hon uthärda, men .natten med dess Ingp, himlens och jordens herrliga fägring var för gripande för den stackars modren. Hade hon längre förblifvit stående vid för: or tyckte hon sig kunnat gråta sig till är U Följande morgon, fortsatte de sin resa kanalvägen till Cilasgow, En resa på kanalen var den tiden icke att förakta; den var billigare och gick ej mycket långsammare än med diligens; anledningen till vexan varit gladare, skulle färden den vackra Au gustidagen, med sitt jemna, lugna framglidande ingalunda varit oangenäm. Glasgow sjelf, detta hesynmerliga, rökiga, obekanta Babel, dev fru Martha efter Huntloys afresa skulle skiljas från sin andra son, gjorde henne nästan :komtys vid ders första anblick, och medan de fortsatte vägen från kanalen till floden, genom en mängd hvarandra korsande gator, så bullersamma och fulla af åkande och gående, att fru Martha var öfvertygad om att hundratals menniakor der måste gå vilse och åter komma