Aftonbladet – 16 oktober 1873, sida 3

e-I till Norrland, rotarterna och matväxterna Ibildande en sammanhängande grön bakgrun: 3l och frukterna upplagda på tallrikar öfve 9, grön mossa der framom. ;, Man kan lätt föreställa sig, hvilka mas Isor af fruktslag på detta sätt voro utlagd: 3. för betraktaren, och hvilka ljufva taflor a alodlingens resultat bredde sig efter hvaran vt dra, när man genomvandrade den stora ut )ställningslokalen från dess ena ända till der tJandra. Också var den tanken allmän, at! i laldrig förut, icke ens vid någon verldsut I ställning, en dylik de odlande och odlade djländernas gemensamhet på ett så storartadt I sätt framlagt resultat af sin verksamhet, tlatt aldrig så fullständiga, så yppiga och så ri vetenskapligt hänseende instruktiva frukt r I samlingar blifvit sammanbragta. Ehurn I fruktskörden i mellersta och södra Europa 1 i år varit synnerligen ofördelaktig, så var r jdet dock naturligt, att dessa länder ändock a I skulle framstå med en stor produktion, isyn-Inerhet i afseende på drufvor, som i rika -I klasfestoner beklädde väggarne eller med -llummiga rankor bildade gröna mattor. Men I hvad den svenska samlingen beträffar, så vågar jag försäkra, att den ådrog sig broraj lotten af uppmärksamhet. Icke allenast att de medlemmar af den kejserliga familjen och landra högt uppsatta, som under dessa dagar besökt densamma, gäfvo åt den de utmärkItaste loford, utan det var riktigt glädjande att stå der och från de förbigående massorna af alla klasser höra de utrop af förundran, hvarmed de betraktade dessa alster från ett Jland, som förut varit dem så obekant, men Isom på denna exposition i alla riktningar eröfrat ett anseende, som det visat sig i så Ihög grad förtjena. Också kunna våra frukter i utbildning täfla med hvilka som helst; drafvorna från Öfverås voro de största som fannos, matväxterna oförlikneliga och mäng den af exemplar samt det lärorika i anoråningen, som jag sökte föröka genom stora upphängda kartor öfver vårt land, tog så att säga de åskådande med sig och framT kallade den förvåning, hvaraf man allestädes ifrån hade uttryck. Derpå sammänträdde juryn. Dess medlemmar genomgingo allt med största noggranahet och nära nog häpnade vid ankom sten till den svenska afdelningen. Men när sedan den skulle till utdelandet af pris, visade den en ovanlig stränghet, särdeles i börjah, der Sverige i katalogen innehade första rummet. Man ville gerna åt det hela såsom en kollektiv samling tillerkänna första priset (Fortschritts-medaille); förmenande, att de lokala voro, oaktadt mänga, allt för små för att utmärkas med pris, Emellertid — efter deliberationer och konsiderationer, för hvilka här ej. torde böra redogöras — utverkades, utom nyss nämnda pris för hela den svenska kollektivsamlingen, följande för de mest framstående bland de öfriga: 1:0 (Fortechritts-medaljen) åt Upsala trädgårdssällskap, hvars samling var den fullständigaste och bäst kenserverade ; 2:0 ( Verdienstmedaljen) åt: a) James Dickson på Öfverås för utmärkta frukter och drufvor ; b) Svenska trädgårdsföreningen för frukter; c) Stockholms gartnersällskap för frukter och legumer. 3:0 (Anerkennungs-diplom) åt: Hr Gottschalk i Stockholm, Dugge på Latorp, Robson på Aspa, Lyth, DL. på Nordvik, Pettersson på Alnarp, dr Leyer i Wisby, de tvenne senare för de kollektivsamlin zar, de så nitfullt hopbrågt från Skåne och Gotlani. När sedermera för de utomordentliga samlingarna från Tyrolen och Steyermark den största utmärkelsen Ehrendiplom i fråga sattes, beslöts i juryn enhälligt, att äfven densamma skulle tilldelas i främsta rummet den stora svenska utställnipgen och i det andra den från Belgien. Och ehuru det ännu är beroende på generaldirektionens beslut, om sådan utmärkelse, . emot stadgärnes lydelse, kan tillerkännas vid någon af dessa temporära utställningar, och ehuru jag således ej ens kan säga det vara officielt. beslutet att Sverige vid denna täffan om framsteg i trädgårdsodlicgen intagit det främsta rummet, så kan det icke annat vara än gläd jande att bafva förnummit dessa varma uttryck af sympati och beundran för ettland, som så vicat sig gå i de främsta leden af civ.lisationens arbetare, att hafva förnurimit, huru ett bättre, sannäre begrepp häriggpom vunnits om vårt lands odlingsförhElanden, och att hafva sett allvarliga bemödanden krönta med en framgång, på hvilken man ej alltid vågat hoppas. Detär mig derför en utomordentligt kär pligt att äfven för min del betyga tacksamhet åt de korporationer och personer, som med så stor uppoffring och välvilja bidragit till att låta mig hafva dem glädje jag skördat af denna utställning. Härtill har äfven i icke rivga grad bir dragit vår generalkommissarie, intendenten Dannfelt. Bland de svenskar, som haft tillfälle besöka Wien, finnes helt visst ej mera än en känsla, den afinnerlig tacksamhet för den utmärkta välvilja, det liberala bistånd, han alltid och allestädes visat landsmän, oupphörligt sysselsatt att bevaka landets och landsmännens intresse, oförtröttad i ar bete, okänslig för alla svårigheter, obekant med omöjlighet, rik på utvägar. Egnande dagens alla stunder åt sitt arbete, ja, saknande nödigt biträde, under det andra länderas kommissarier kunna bo beqvämt, ja praktfullt, och omgifaa af allehanda personer som underlätta deras mödor, tyckes vår kommissarie uppoffra allt eget för att gagnå och hedra det fosterländska; och bland kära minnen, som svenskarna medtagit från denna utställning, är säkert intet mera lefvaide och lifvande än det af den man, som så besjälas af nitet för oegennyttig verksamhet, som under svårigheter af tusende slag aldrig