Aftonbladet – 16 oktober 1873, sida 3

kom, hon visste att han under en gansks läng stund varit inne i biblioteket, men hor kunde icke veta, hvilka kinkiga frågor son derinne varit å bane. Ehuru den lilla va relsen läste poesi, hade hon föga sysselaätt ning för sina tankar, utom hvad som rörde hennes svaga helsa och toilettens angelägen ter. En gäst var en stor tilldragelse fö) Patricia, i synnerbet då gästen var ung såg bra ut och nyligen var kommen frär Edinburgh. Hon tänkte detkunde vara rät roligt att af en händelse göra en promenad i trädgården och se hvad herrarze hade föl sig i biblioteket. Med sin samling skalde stycken i banden smög sig således Patricia just i detta kritiska ögonblick bakom ide granen. Hon kunde genom det dunkla för stret se dem båda två, parpa slängande sina papper hit och dit, med vreda blickar, 1 OCassilis leende och förbindlig som alltid Kanske det yngre ansigtet, som utan tvif vel också var det behagligaste, hade någon ting mera tilldragande för Patricia. Hor tänkte att mr Cassilis, som hade uppehåälli: sig en lång stund i biblioteket, säkerliger också måste ha några roliga nyheter at förtälja; med nppriktigt och oegennyttig deltagande tänkte hon äfven att han viss måtte fivna det bra tröttsamt att vara sö länge i pappas sällskap. Drifven af en ädel modig impuls nalkades hon fönstret och trummade lekfullt på rutan med fingerspet Barna. Pappa, när kommer du in till Innchen? ropade hon. Melmar rusade upp, slängde upp tönstre och röt: Gå din väg, din fjolla! — hva bar du här att göra? Patricia, stackar liten, sprang helt förskräckt sin väg och kunde icke andas på en lång stund. Hor visste icke, och om hon vetat det, skulle de