Aftonbladet – 16 oktober 1873, sida 3

knappt fägnat henne, hvilken lindring detta lilla utbrott var för Melmar. Han gick helt uppfriskad tillbaka tlll skrifbordet för att sluta bataljen, men hans stackars dotter, som ej förstod detta, föll först i grät och tog derefter sina mått och steg för att hämnav. Hon uppsökte genast Joanna, underrättade denna unga hjeltinnå om att något märkvärdigt och hemlighetsfullt försiggick inne i biblioteket, samt berättade vidare om den oförklarliga och oförlåtliga skymf, som blifvit henne tillfogad midtför mr Cassilis ögon! och den Patricia aldrig kunde förläta. Frukosten togs in en half timme tidigare än vanligt och Joanna rusade som ett yrväder in i biblioteket för att befalla pappa komma in i matsalen, Då Joanna kom hade emellertid en scenförändring inträffat. Mr Casilis satt nu och skref och fadern stod under tiden bredvid med några papper i handen och tittade lurande och uppmärksamt öfver hans axel, så lik en gåmmal elak kätt, med koncentrerad, rofdjurslik vaksamhet, att Joannas inbillningskraft, ingalunda återhållen af barnslig vördnad, genast uppfattade denna likhet. sÅh, pappa, utbrast hon med: ett högt skratt, jag skulle iate vilja vara en råtta och stå i vägen för dig nu; — men mr Cassilis är visst för stor, att bitas af dig, tillade hon. Kom nu in och ät frukost; den bar länge varit fördig — men jag tror inte att Patricia någonsin mera vill tala med dig — hvad är detta? Ingentiog som rör dig, du lilla trollbyting! sade Melmar, då Joanna började rycka i papperen. Jo, ganska säkert — jag kan se Norlaws namn! utbrast Joanna; mr Cassilis, säg mrs Livingstone att ni fått veta alltsammans — att jag tycker det var skamligt gjordt at ar