Aftonbladet – 15 oktober 1873, sida 3

Bref från Amerika. XXXVII. San Franciscos förnämste advokat och en misshandlad skandinav. San Francisco den 31 Aug. 1873. Det finnes ett gammalt ordspråk som sä ger, att det är lika ondt om spanska piastral som om svenska matroser, och det må nu hvad de senare beträffar, vara sannt så til vida, att representanter af de gamla äkta solida beckbyxorna nu äro skäligen sällsynta men vill man deremot taga dem sådana de finnas, så synes det, som om ordspråket vore något förhastadt. Denna uppfattning få: man nemligen om man besöker San Franci seos hamn för att beundra de ståtliga tre mastare, som der ligga uppradade utefter kajerna, erbjudande en i sanning storartad anblick. Att säga att på hvartannat af dessa fartyg en eller flera svenska eller norska ma. troser äro till finnandes vore för litet, ty jag vågar nästan påstå, att man skall träffa dem på alla; och jag har här sett stora 3000 tons skepp med icke allenast fullständig skandinavisk besättning utan äfven skandinaviskt befäl. Hvad jag här sagt om de stora hvetedragarne gäller äfven med afseende å de mindre fartyg, som bedrifva kustfart mellan Californien och söder och norr om belägna stater och territorier, med den utsträckning likväl, att här uppträda äfven skandinaverna såsom skeppsredare. Så egert. ex. kapten Mattson, svensk, 2:ne stora skonare, hvardera om 3 å 400 tons drägtighet. Den, som något känner till sjöväsendet, vet också att angenämare kan man hafva än det enformiga, hårda lif som en sjöman, väl kommen på mönsterrullan och inom relingarna, mäste föra. Det är icke nog med oafbrutet arbete, föga sömn och en ständig osäkerhet till lifvet, men det finnes äfven ett annat ondt som är värre, det nemligen som uppträder i form af ett rått och hänsyns löst befäl. Att sådant finnes inom alla nationers handelsflottor, är visserligen en sanning, men derjemte torde det icke kunna förnekas, att detta onda är störst inom den amerikanska handelsmarinen. Attskjuta efter folk då de äro till väders eller uppe i tacklingen, liksom äfven att hamra på dem med hvad som är närmast till hands, en komfernagel af jern eller något dylikt, hör till alldagligheterna. Det är i allmänhet styrmännen som öfva dylika grymheter, men icke sällan uppträda äfven kaptenerna sjelfva såsom deltagare uti dem. Redan länge hafva dessa grymheter oantastadt fått pågå af den orsak, att när den misshandlade sjömannen anländer till hamn, känner han sig lycklig att hafva kommit ifrån det onda samt står oftast utan förmåga att upptaga saken inför rätta, i ty att han saknar medel att betala en lagkarl. Månget brott, som hade fordrat sträng näpst, har derföre gått oantastadt. Nu är det emellertid gom om det vore ett ordentligt jägtande efter tillfällen att få anklaga sitt befäl, och om än detta många gånger, till följd af otillräckliga bevis, gär fritt från allt straff, så medför det dock det helsosamma att injaga rädsla hos befälet samt sålunda framkalla en menskligare behandling. Hvad som lagt i dagen i hvilken förfärlig utsträckning dessa misshandlingar hittills egt rum samt derjemte äfven kanske åstadkommit ett mildare bemötande, vill jag här i korthet berätta, mindre derföre att föremålet för misshandlingen var en skandinav, än icke mera för nöjet att framhålla ett ädelt drag hos en amerikansk lagkarl, hvilket i sin mån bär vitne om den aktning, med hvilken vår nationalitet är omfattad bland de bättre amerikanarne. För någon tid sedan ankom nemligen hit på en resa från Newyork fregattskeppet Orusader, kapten Davis. Så snart fartyget halat in till kajen, efterskickades en bår och en man i nästan döende tillstånd bars upp till ett af stadens hospitaler. Det var en norrman vid namn Sievert Nielsen. Läkarne på hospitalet funno snart att haus tillstånd var hopplöst, och detta till följd af de svåra misshandlingar, som han utstått under resan från Newyork hit. En avnan norrman, som I egenskap af stewart medföljt samma far;yg, infann sig emellertid en dag på konsulatet, då han omnämnde förhållandet. Konsul Taaffe tog sig genast saken an. Han sjorde sig noga underrättad om allt; då han lymedelst kom underfund med, att den be: handling, som om bord Crusader kommit Nielsen till del, minst sagdt var omensklig, sick han genast i författning om att ställa kaptenen till ansvar. Att draga en person nför rätta i Amerika är emellertid en helt innan sak än att-stämma till rådhusrätten hemma i Stockholm, Här begagnas inga bränvinsadvokater, hvilket naturligtvis medför stora fördelar för den del af den processande publiken, som har råd att betala le arvoden som advokaterna här veta att beinga sig, men å andra sidan många gånger omöjliggör det för mindre bemedlade att anita lagens skydd. I ett land, der juryinstitutionen existerar, är det naturligtvis vid en process inledande af stor vigt att för sin sak få en advokat, som har både anseende och. talang, och konsul Taaffe vände sig också till några af de förnämste. Deras anspråk voro emellertid allt annat än blygsamma. De fordrade nemligen 4000 rår svenskt. Någon fond för dylika utgifters bestridande stär icke till konsulatets förfogande, och ehuru konsul Taaffe, i en uppmaning till skandinaverna att göra sammanskott för betäckandet af omkostnaderna, sjelf :ecknade sig för 100 dollars i guld, åstadkoms likväl derigenom endast en bråkdel af len behöfliga summan. Emellertid hade mannen dött på hospita et och de upplysningar, som läkarne lemrade angående orsaken till hans förtidiga