Aftonbladet – 15 oktober 1873, sida 3

obesvärad i sitt sätt, fyndig och skarpsynt, som det tillkom en man af hans stånd, saknade Cassilis emellertid det formliga och betänksamma väsende som vanligen hör jurister till. Han var visst icke någon högtid lig frambärare af en legal utmaning på grund af en arfstvist; han var endast en ung gäst som kommit för att göra en liten förmiddagsvizait, lika villig att konversera om senaste ministerförändring och parlamentsvalen, som om den affär, hvilken fört honom dit. Melmar satt och bevakade hvarje min och rörelse hos honom, lurande och försigtig som en gammal katt. I hans dagar sköt tes affärer annorlunda, och med ett inre, ljudlöst löje, framkalladt både af yrkesmannens förakt och den enskilde mannens belåtenhet, betraktade han sin yngre yrkesbroders och antagonists föga formela sätt att gå tillväga. Mr Huntley ansåg sig vara alltför slug för att låta fånga sig af en sådan nybörjare, medan deremot hans gäst fann lika stor förnöjelse af att qväsa lairden at Melmar, såsom en advokat af gamla skolan, Icke precist, svarade Cassilis, men det är eget huru ofta en beskedlig tok och en förståndig man, äro öfverensstämmande uttryck. En person gör en handling at ett ädelmodigt motiv och bär sig åt som en tok icke så, mr Huntley? — måste synas komplett löjlig för verldsmän, sådana som ni och jag hvilka ej kunna godkänna hans bevekelsegrund. Men var god kom ihåg att förhållanden kunna ega rum hvilka kunna förmå den klokaste af oss att af ren egennytta och försigtighet begå samma handling som den enfaldiga token gjorde af purt ädelmod. Resultatet blir, som ni finner, i båda fallen detsamma, och hvem kan