Aftonbladet – 13 oktober 1873, sida 3

ätbetöna voro egendomliga och vackra ine sina raoslingor öch drakar gamt väckte myc ket uppseende, men då köparne fingo hörs prisen blefvo de missnöjda. Så kostade van liga bokstäill med träsnmideri 50 till 60 rår. enkla solfjädrar 36 rår, en målad omonterad 320 rdr, visitböcker 16: 50. Ett blomster. bord 432 rdr, en broderad kudde, omonterad. 250 rdr, en korktafla 1000 rår o. 8. v. En del utställerskor lade at vänner och bekanta fått det rådet att sätta höga pris på sina varor, annars skulle de ej blifva bemärkta; men denna åsigt har visat sig medföra dåliga resultat, ty vid en verldsutställaing, der täflan är ytterst liflig, gifver ingen mer för en vara än den är värd, och iWien voro prisen på utstälda föremål jemförelsevis låga. Mot slutet af tiden kom tillståud att nedsätta prisen, men då var detför sent. Från Norge deremot försäldes i jagtpaviljongen på några veckor pressade blommor och lampmattor af hyfvelspån för 132 rdr — långt större partier hade kunnat säljas, om till gång dertill funnits. I allmänhet säljas mindre saker lättare än större; De besökande vilja hafva ett li tet minne från Evarje afdelning och dertill lämpade sig förträffligt de utmärkt väl pressade, norska blommorna, hvilka i medeltal kostade 1 rdr 50 öre buketten. Billiga handskar skulle äfven rönt stor åtgång, men de s. k. gants de Sugde kostade 4 till 5 rår paret, och till sådana pris fanns ingen publik. . Genom jemförelsen iied atdra länder framgår, att svenskorna äro lika arbetsskickliga, besitta lika mycken smak och skönhetssinne som andra länders qvinnor, men de hålla sina arbeten för dyrt d. v. s. de arbeta för längsamt, Orsaken torde vara, att efterfrågan på lyxarbeten är mindre i Sverige. och att dyrbarare arbeten riera sällan tillverkas, hvadan fingerfärdigheten ej kati Vara Så uppdrifven som hos de folk, hos hvilka ivinnoarbetet bedrifves fabriksmessigt i stä. lörtia eler som. hemslöjd på landet, Materialierna blifvs äfven billigare, då arbetet går i stor skala. . . Voro köparne få, så voro de besölksnde så mycket talrikare. Utställningen hölls öpen hvarje hvardag klockan 10—6. Mellan . och 5 Var det em oupphörlig ström af besökakidö. De personer, hviika studerade uttällningen, könuhö Vanligen om förmiddararne, då massan af folk var på andra häll. Denna utställning har i förening risd de ndra svenska afdelningarne bidragit att öja fosterlandets anseende derigenom att len burit vitne om den bildningsståndpunkt, varpå den svenska qvinnar befinner sig, ch bör detta fara n stor tillfredsställelse ör hvar och en qvitinå, som genom sitt arete bidragit härtill. Hvad som förnämligast verkat till efråndet af detta goda resultat. hvarigenom ett Iskadt fosterlands intresse blifvit tillgodoedt, om ock måhända några enskilda ut tällerskors fördel ej kunnat befordras så om man önskat, är i främsta rummet damomitns outtröttliga bemödanden för inamlandet af arbetena, alstrens ögna ut lärka beskaffenhet, den fördelaktiga ut tällningslokalen samt det välvilliga skydd, om egnades utställningen af den svenske eneralkommissarien.