Aftonbladet – 11 oktober 1873, sida 3

fordom väl målade och förgyllda, numera beröfvade en stor del af sin ursprungliga prakt, men Kettys snälla händer hade sytt de vac kra kattunsöfverdragen som passade så utmärkt väl att hela möblen skänkte en riktig ögonfägnad, vida större, än de skrynkliga, snedyridåa öfverdragen i salongen vid Melmar. I ett hörn stod en konstrikt broderad skärm, i em fin ram af ebenholz; ett gammalmodigt arbetsbord med inlagd skifva, som kunde användas till sehackbräde, hade sin platsiett annat hörn och ett lågt bokskår, fullt med böcker etod mellan dörren och gafvelföasiret. På bor ået stod i dennur stund en ganska-stor arbetskorg full af strumpor! och bredvid låg en liten hög nyss inmanglade linnen, förkläden och andra barnkläder som kunde behöfva ett band, eller en knapp. Det vår fredag, således nära slutet på veckan och alltför omtänksam att dröja till sista dagen, var församlingens berde sysselsatt med sina förberedelser till gudstjensten, medan Ketty med stöd af samma regel höll sin veckolagning inne i förmaket. Du kan gerna gå in till pappa, om du så önskar, Huntley; han skall bli glad åt att få se dig, yttrade den unga husmodren sedan hon helsat, i det hon åter årog lilla Johnnys strumpa öfver handen. Huntley begagnade sig dock ej af den erhållna till låtelsen så spart man kunde väntat, då han hade kommit i afsigt att bedja kyrkoherden. om ett råd. Det var roligt att få sitta en stund I detta lugna, glada, bomtrefiiga rum, vilket såg ut, liksom ingenting skulle kunlat störa dess ljusa frid; det var roligt att je denna omsorgsfulla, lilla qvinna midt i ina små hemsyaslor, så täck, så glad och ing och likväl så uppmärksam på sina pliger. Huntley, hvars själ, till följd at ovisg.