Aftonbladet – 11 oktober 1873, sida 3

vridna filosofi, som så klart såg andra mennpiskors misstag men icke sing egna, löjliga pretentioner — jätten John som endast blindt trodde på brodern — den mörka smedjan med sitt hårda arbete, allt detta bade förunderligt bidragit att rycka Huntley ur hans exalterade tillstånd. Han stod på Ty: nes höga strand. och betraktade allt med praktiska, sansade blickar; han kände sig ega. rätt, visserligen osäker och dpnkel men likväl verklig, till de bördiga fälten framför honom, men han insåg på samma gång äfven de svårigheter snm lågo i hans väg. Och tydlig, kler och bestämd, med en hel: verldsdel dem emellan, låg den vida säkrare och mera oberoende framtid som Huntley kunde genom eget arbete förvärfva. Dpder dessa; tankar inträdde den nnge mannen i Kirkprideg prestgärd, SJUTTONDE KAPIELET. Doktor Logan var i sitt bibliotek sysselsatt att skrifva sin predikan och Ketty satt ensam i förmaket. Det var ett ljust och vackert rum, med utsigt öfver den lilla trädgården framför boningshuset, och vidare öfver byn, nedanför höjden, från gafvelfönstret kunde man genom den lummiga grön2kan här och der skönja Tyne och par ken vid Melmar, Rummets möbler voro mycket enkla, mattan var gammal, väggarna mälade i blekgrön färg, hvilket gaf ett glar dare tycke än de grå väggarna i matsalen vid Norlaw, Allt noga betraktadt fann man detta förmak oklanderligt i sitt slag; man insåg omöjligheten att genom några förändringar skänka det en tydligare prägel af trefnad. Der fanns. endast en ländstol och den stod blott. för kyrkoherdens räkning; de öfriga voro gammaldags förmaksstolar.