Aftonbladet – 11 oktober 1873, sida 3

och vester utan afbrott af nägra bergssträc kor eller 8. k. glacierholmar, höjande sig jemnt och för ögat nästan omärkbart till en oöfverskädlig, 2 å3000 fot öfver hafvet belägen slätt, längs med hvars jemna yta hvarje vindpust framdref en ström af fint snöstoft, hvilket genvm den lätthet, med hvilket det trängde in öfverallt, var lika besvärligt för o8g som den fina ökensanden för resanden i Sahara. Genom detta fina snöstoft blef öf versta lagret af glacieren, hvilket icke be stod af is, såsom på Grönland, utan af hårdt packad snö, glättadt och poleradt, så att man tycktes framgå på ett oöfverskådligt, absolut fel och fläckfritt golf af hvit marmor. Nedåt öfvergick snön på ett djup af 2till 3 alnar till is, i det den ombildades först till ett lager af idel stora, för kri stallografens ögon graktfulla iskristaller, derpå till en kornig ismassa och så till hård sammanhängande glacieris, i hvilken endast talrika, med förtätad luft fyllda blåsor, gåfvo tillkänna sättet för dess uppkomst. Under den återstående tiden för vår vandring på inlandsisen (1 till 15 Juni) rådde deremot nästan ständigt, antingen en snö yra, som, ifall vinden var hård och ogynn sam, hindrade vår framfärd och mnödgade oss till flera dygas fullständig overksamhet, tätt packade i ett tunnt tält af bomullsduk, eller så svår snödimma, att man endast kunde se nägra få alnar framför sig: Då isen, oafsedt de förut omtalade, i alla fall af znö dolda springorna, i början var fullkomligt jemn, så verkade denna dimma ej synnerligt merligt på vår framfärd, Hvars riktning bestämdes med kompassen; men då inlandsisfältet längre fram begynte genomskäras af breda kanaler (hvilka icke böra förvexlas med de förut omtalade klyftorna) på de flesta. ställen begränsade af väggar alltför branta och alltför djupa för öfverfärd med slädar, blef denna isdimma ytterst beavärlig. Den hindrade oss icke allenast att välja den af kanaler minst afbrutna terrängen, utan åstadkom äfven en så besynnerlig dager, att man omöjligen kunde med ögonen urskilja, om man Bade framför sig en djup opasserbar ravin eller en endast alnsdjup sänkning. Man fick derföre lof att på misstänkta ställen med en lina nedhissa en man för utrönande af djupet. Ofta måste han då hissas upp igen utan att hafva nått botten, men det hände äfven, att sänkningens bottem nåddes redan på en eller par fots djup, ofta nog efter det vi för detta obetydliga dikes skull gjort en flera tim mars, som man för sent insåg, alldeles onödig omväg, Em snaan gång hände det, att vi narrades att vidtaga de vanliga förberedelserna för en björnjagt, d. v. s. alla mans kommenderande in i tältet eller bak slädarne af en ismås, soiw slagit ned i vårt, grannskap och i isdimman för några ögonblick tog sig ut, som en kolossal isbjörn. En hel vecka nödgades vi framglvidenna på en höjd af 1500 till 2000 fot öfver hafvet belägna, ytterst svåra, besvärliga och farliga terräng, Hvilken den 15 Juni tog af. sked af oss genom ett tillbud, som lätt kunnat haft ganska svåra följder, i det att en snöbrygga störtade in framför våra fötter just i det ögonblick, vi ernade använda densamma för passerandet af en blaud ofvan-beskrifna raviner, lyckligtvis den siste, som afekar vår väg. Det var ursprungligen vår afsigt att från nordostlandets nordöstra hörn tags vägen öfver irlandsisen till Kap Mochn, derifrån längs med kusten till Kap Torell, vidare öfver Hinloopen till Tampoiat, samt sedermera öfver vestra Spetshbergens inlandsis förbi Chydsnii berg till Mosselbay. Vägen till Kap Mobn och Kap Torell spärrades dock i grannskapet af den förutnämnda ud: den af en eå oländig oeh söndersplittrad glacier-terräng, att vi, varnade af de svårigheter, som redan wött oss, icke vågade oes in i densamma, I stället togo vi vägen ötver Wahleubergsbay till norradelen af Hin1oopen. Då vi den 15 Juni kommö ned från in: landsisen i bottnen af Wablenbergsbay, sågo vi de företa blommor en vacker röd Saxifraga, och i denva efter den berömde botanikern och glacierkännaren benämnda bugt mötte oss äfven de största och för kännedomen om glaciala nybildningar mest lärorika moräner jag sett på Spetsbergen. Schoalpoint nåddes sjelfva midsommarnatten. ; Med en liten här nedlagd båt Sofia seg. lade löjtnant Palarior jemte 3 man i hårdt väder och svår sjö öfver Hinloopen till Mosselbay, dit han ankom den följande dagen. Jag nödgades jamte dät öfriga man l skapet qvarstanna vid: Schoalpoint, för attl blifva afhemtad antingen, med Polhem eller med båt, nog stor att rymma oss och alla våra effekter. För detta ändamål afsändes äfven styrman Stjernberg jemte nödigt man: skap från vinterkolonien, mer innan, han hann ankomma fick jag fatt på en i grann. skapet af vär tältplats förankrad fångstskuta från: Tromsö, hvilken mot en frakt af 25 specier öfverförde oss till vårt hem i Mosselbay.. Af skepparep, som nyss i Polhem aflemnat den undsättning, hr grosshandlaren tillsändt 989, erhöllo vi färska underrättelser, ej allevast från vår egem lilla verld, utan äfven. från den stora verlden söderut, från hvilken vi nu i fullt ett helt år varit fulikomligt skilda. Den öde isterräng vi nu passerat ger oss liksom den grönländska inlandsisen en bild af den nordiska halföns med flera länders beskaffenhet, under tt geologiskt tidskifte, som närmast föregått den period, i hvilken vi lefva, och som sammanfaller med menniskans första uppträdande: Studist af dessa!l isöknar lemnar oss derföre ej allenast upp-: lysning om den närvarande fysiska beskaf.l( fenheten utaf vidsträckta trakter af jord-q klotet, det lemnar oss äfven upplyssning.om 4 de orsaker, som betingat den närvarande yt J:s beskaffenheten i veridens yppersta kultur-l4 iand: Många vigtiga urkunder till denjlq yngsta perioden af jordklotets historia fin-l!t nas derföre här att dechiffrera, och jag hop-1 pas, att den nu beskrifta besvärliga: in-! lands-isfärden, när de under densammalt gjorda iakttagelserna blifvit behörigen be-l: arbetade och sammanställda, kommer attli lemua mäånget nytt bidrag at intresse fört käpnedomen om, vårt jordklot, kanske afl : 1 1 1 1 ( l 1 större betydelse för vetenskapen än framkomsten till ea breddgrad några få minuter högre än Parrysg, det högsta vi efter de missöden som drabbat oss möjligen kunnat uppsk äfven om isens beskaffenhet längre sorrut varit mindre ogynnsam än närmast Sjuöarne. Härmed vill jag dock ingalunda lostämma i den åsigt, som någon gång upttalas emot de egentliga polarfärderna. Tvärtom är jag öfvertygad derom, att just1 bortom den nuvarande gränsen för vår kännedom om polarbasiinen, i de trakter, om hvilkas beskaffenhet vi måste rädfråga tron, pj kunskapen, mönget vigtigt problem mötor oss, som mäste vinna sin lösning äfven med stora uppoffringar, och särskildt vill jag hoppas att värt misslyckande icke skalla Mskräcka från fortsättning just. enligt den x plan, som lög till grund för den svenskale polarexpeditionen 1872—73, d, v.s. ett fram-)t r n irängandg.sed slädfäörder på poiarisen mot olen. adt värt misslyckande denna ÅN FY FET