Aftonbladet – 11 oktober 1873, sida 2

Förliden lördag hölls i Paris hos åeputeraden Aubray ett möte af de fyra högergrupperna, vid hvilket voro värvarande fyrtiotvå deputerade, bland hvilka märktes när stan samtlige huivudledarne för monarkisterne,såsom Baragnon, Changarnier, Larochefou cauld-Bisaecia, de Larcy, de Mornay, hertigen af Audiffret Pasquier m. fl. Den gamle Chargarnier förde ordet och förhandlingarna utgjorde väsentligen en fortsättning af den debatt, som egde rum den 25 Sept. omedelbart efter den permanenta komiteas möte. ;I Resultatet af mötet blef att en komit6 tillI I sattes, hvilken redan två gånger samman-Iträdt, Enligt Times korrespondent i Paris I har komiten ännu icke sysselsatt sig med ;lde stora frågor, hvilka upptaga den all-I männa uppmärksamheten, utan har inskränkt sig till att diskutera de allmänna grundsat I ser, hvilka böra framställas uti en ingress I till det betänkande, som komiten kommer att afgifva. Korrespondenten vågar dock licke bekräfta tillförlitligheten af denna upp gift till följd af de många olika rykten, som läro gängse. Efter att hafva meddelat detta, tillägger korrespondenten: Ett antal deputerade, som nyligen ätervändt från provinI serna äro ifriga att tillkännagilfva, att proklamerandet af en monarki skulle vara signalen till ett allmänt inbördes krig. Desga påståenden äro dock ogrundade; tillförlitliga underrättelser. från alla delar af Frankrike meddela att hos befolkningen råder en varm önskan, att det på ett eller annat sätt måtte bli ett slut på provisoriet, I generat Rivieres anklagelse skrift mot Bazaine lemnas en mycket utförlig skildring af den mystiske Regniers uppträdande i Metz. Den 23 September infann sig vid franska förposterne en tysk parlamentär, som öfverlemnade bref frän prins Friedrich Carl till marskalk Bazaine, och tjugu steg efter honom kom en man, som bundit en hvit näsduk vid ändan af sin käpp. Parlamentären kunde icke lemna nägon upplysning, om hvem denne man var, och då vakthafvande officeren vände sig till den obekante, svarade denne: Jag har en mission till marskalken och jag vill genast tala med honom. På detta sätt kom den tvetydige Regzuier genom de franska förposterna. Vid mörkrets inbrott fördes han först till general Cissey, som hade sitt högqvarter i Longueville, men då denne hörde, att det var en parlamentär, som önskade konferera med Bazaiae, befallde han, att han genast skulle föras till marskalken. På officerens fråga hvem han skulle anmäla, svarade Regnier: Ni kan säga, att jag är ett sändebud från Hastings. Man var dåi Metz alideles okunnig om att kejsarinnan slagit sig ned i Hastings, och likväl skaf. fade sig Regnier på derta sätt tillträde till marskalken, som drog sig tillbaka med honom i sitt kabinett. Regnier meddelade, att han kom från Ferrieres, der det fiendiliga högqvarteret befann sig, och att han utverkat sig audiens hos Bismarck för att få veta, om Preussen önskade att genast afsluta fred med den kejserliga regeringen. Han visade derpå marskalken den mycket omtalade fotografien, på bvilken den kejser lige prinsen icke blott skrifvit sitt namn utan äfven några vänliga ord till sin fader. Rågnier hade ingen skriftlig fallmakt, och på en anmärkning af Bazaine med anledning häraf svarade han, att han icke ansett det riktigt att medtaga vigtiga dokumert, enär den resa han företagit, vore af den beskaffenhet, att man icke visste hvad som kunde j komma att inträffa. Med afseende på dessa preliminärer räder öfverensstämmelse mellan Bazaines och Regniers utsago, dock med undantag för en vigtig puukt. Han sade till mig, har marskalken förklarat, att han kom till mig på kejsarinnans vägnar och med Bismarcks samtycke Dsremot har Rögnier förklarat: Jag sade icke till marskalken, att jag hade något uppdrag från kejsarinnan. Redan vid början inträder sålunda en tvist mellan Bazaine och Regnier om beskaftenheten af denna kuriösa persons uppdrag; men under alla förhållanden kan en sak anses alldeles afgjord, nemligen att Rögnier uppträdde med Bismarcks samtycke. Meddelandena om rådplägningen äro ännu mer afvikande. Bazaine har i det väsentliga afgitvit följande förklaring: Rå6gnier sade, att hans uppdrag gick ut på att föreslå, att marskalk: Qanrobert eller general Bourbaki skulle resa till England för att ställa sig till kejsarinnans disposition, Jag sade honom, att han skulle ställas i berö ring med de båda kerrarne, som sjelfva skulle få bestämma hvad de ville göra. Han utvecklade dessutom för mig hur beklagligt det var, att icke genast efter Sedan blifvit afsluten en fred, som kunde ha gjort slut på kriget. Frankrike skulle bli ödelagdt genom att underhålla de tyska trupperna och man skulle göra det en stor tjenst genom att åstadkomma ett vapenstillestånd, som kunde bilda inledningen till en fred Då Metzarmån var den enda, som var or ganiserad, skulle den gifva Tyskland garantier, om den kunde uppträda med fria händer; men skulle tvifvelsutan begära, attlf fästniovgen Metz skulle som underpant öfverlemnas åt tyskarne. Härpå svarade jag, att armen, om den kunde tåga bort med va