Aftonbladet – 11 oktober 1873, sida 2

tursförsäkringsbolag omtalas (i Östergötland) och två bolag till försäkring mot hagelskada: i Kronobergs län samt ett för Skåne och Halland gemensamt. : En af de mest betydande delarnpe i redogörelsen för sista femåret är den bär meddelade fattigvårdsstatistiken, som kan sägas härmed hafva inträdt i ett nytt skede. I sjelfva verket är visserligen denna gren af vår statistik lika gammal, som vårt så högt och så rättvist prisade tabellverk, men den har länge varit behäftad med bristfällighe ter — ganska känbara för fattigvårdslagstiftningens praktiska behof — till hvilkas väsentliga undanrödjande nu mera, efter omsorgsfulla förarbeten, hvaraf redan här märkliga resultat föreligga, de nödiga åtgärderna antagligen äro att snart förvänta. Några af de meddelade siffrorna torde vikunnaanföra. Hela fattigpersonalen för stad och land, med full och icke full försörjning, räknades 1865 till :147,788 eller 36 på hvarje 1000 invänare, men 1870 till 204.378 eller 49 på hvarje tusen. Tillväxten under femåret är således betydlig, men 1870 utmärkes dock af en fördelaktig återgång; 1868 företedde öfver 211,000 och 1869 öfver 217,000. Fat tievårdsutgifterna uppgifvas 1865 till omkring 3,880,000, 1870 till öfver 6 millioner. I afseende på dessa sist nämnda sifffor bör erinrag, att den stora tillväxten så till vida torde vara delvis mera nominel än verklig, att ju längre man går tillbaka, dess mindre torde i beräkningarne ingå en sträng upp skattning af naturaprestationernas penning värde, att med andra ord skilnaden mellan fattigvärdsutgifternas belopp vid de anförda tidpunkterna till en del förklaras deraf, att de tillförene angifvits för lågt. Derjemte bör ihågkommas alla förnödenheters på sednare tider stegrade pris. AffiattigvärdsutgifI terna 1870 faller inemot en tredjedel på städerna. Proportionen mellan könen visar en stark öfvervigt för qvinkönet; antalet barn af båda könen företer ingen Bbetyalig skilnad, men äldre personer, som 1870 åtnjöto fattigunderstöd, voro i städerha af mankön 9122 och af qvinkön 19,862, på landsbygden män 53.218, qvinnor 85,191. Härvid påpe kas, att skilnaden säkerligen ej kan skrifvas ensamt på räkningen af allmännelig större oförmåga hos qvinnan att sig sjelf försörja, utan delvis måste sammanhänga med den större lifslängd, qvinnan har att påräkva. Så kallade fattiggårdar omtalas för hela riket till ett antal at biott tjugu. Af landsbygdens omkring 2400 : favtigvärdssamhällen hade 376 antagit roteindelning, hvilken der och hvar synes hafva ledt till en mycket läpgt drifven styckning: 20 till 30 rotar förekomma inom samma fattigvårdssamhälle, och flerstädes har till och med den anordning vidtagits, att hvarje hemman ellör hemmansdel sörjer för sina fattige. Till det nu anförda nödgas vi inskränka vår redogörelse för rikssammandraget af de sista femärsberättelserna. Emellertid böra vi måhända uttryckligen nämna, att vi ej afsett annat än ett sparsamt urval, samt att rikhaltiga afdelningar måst alldeles förbigås. Inom den första, handlande om de allmänna fysiska förhållandena m. m., päpeka vi sksom någonting nytt en i allmänna drag hållen geologisk teckning af värt land, inom afdelningen för näringar, jemte jordbruksstatistiken, uppgifterna om fsket, om jagt och djurfångst, om skogsbrukets binäringar, om bränvinstillverkningen. I afdelningen om kameralörhållanden redogöreg, utom för mycket annat, för de kommunala finanserna — ett stort antal andra rubriker att förbigå. Ena resumå på franska språket samwaniattar till utländske forskares tjenst de hutvudsakligaste uppgifterna, och dertill är fogad en je förelsetabell öfver myat, mått och vigt i Sverige och grannländerna samt Frankrike, Tyskland och England,