Aftonbladet – 7 oktober 1873, sida 3

Den förflutna veckan var en mycket hygglig vecka, som befriade vår hufvudstad från ej så få och ej så små bekymmer. Det är visst sant, att vi ännu icke veta hvar vi skola herbergera alla menniskor, som lida at bostadsbristen, men det är väl egentligen en smwäsak — eller hvad säga stadens fäder? — ijeuförelse med den glädjefulla vissheten, atv de kungliga hästarae icke behöfva sakna tak öfver hufvudet. De sista hindren äro undanröjda. Hrr stadsfullmäktige andas äter och de behöfva ej ens tänka på. att sjelfva mottaga hästarna i pension. De, nemligen hästarne; erhålla snart ett stort palats tätt invid den länge omfalade, men ännu i förhoppningarnes vårväder sig solande nya Ladugårdslands Strandgata. Några sömnlösa nätter kunna således ej mer komma i fråga för den kungliga hofstalifrågan, och fsatän Helgeandsholmsfrågan nu först blir af något intresse, så torde man ännu under någon tid kunna pjuta af ett ganska behagligt lugn. Det var en sten, som föll från betryckta bröst. En annan var att der nya bron öf ver Norrström ändtligen fick bestämd plats sig anvisad. Men nu kommer ett nytt bekymmer: hvar skola vi lägga det nya rädhuset? Att det gamla får maka åt sig för nedfarten till deux nya bron, detlär väl vara säkert. För att undvika långväga flyttning kunde det nya rådhuset måbända läggas på Strömsborg, som genom sitt nära grantskap till två broar ej mer kommer att lida af ett alltför insulärt läge, utan erhålla en quasi