Aftonbladet – 7 oktober 1873, sida 3

polismåänsken, Detär mången yngre hutvudstadsbo, som kanske icke vet hvad polismånsken betydde, och vilja vi derför skingra en sådan okunnighet i vår inre bi storia genom underrättelsen, att det var de aftvar, då månen fått förhinder, men gtadens myndigheter icke låtsade derom, utan läto gatorna vara försänkta i det djupaste mörker. Innan gaslysningen infördes, tändes Jyktorna icke de aftnar då det skulle vara månsken, icke en enda lykta i hela Stockholm. s Hvilken tid af mörker och barbaril utropar sanpolikt den unge Stockholmare, som nu bor vid någon ganska försvarligt upplyst-gata, der gasen brinner äfven då det är klar fullmåne. Men hvad säger denne unge Stockholmare, om vi underrätta horzom, att det ännu i dessa aftnar finnas gator i vår upplysta bafvudstad, som, då det skulle vara månljust, äro beröfvade all vidare eklärering och som då äfven vid den mest mulna himmel ej hafva en enda lykta tänd? Det kan icke var möjligt ! utropar ban. Vi hafva hört det utropet af till och med till åren ganska framskridna, men istadens förhållanden ännu ej fullt invigda personer. Och likväl är det sant, bokstafligen sant. Aftonbladet har ännu icke vidrört denna fråga, men hon förtjenar verkligen en liten belysning midt i sitt mörker. Stockholms invånare äro för närvarande indelade i två stora kategorier: d2 upplysta och de ickel upplysta. De förra hafva gas hvarenda af-l: ton utanför sina bostäder från AtBustiändal. till Maj; de senare hafva visserligen lyktor de flesta qvällar i månaden, lyktor med 1ysande innehåll, fastän icke af gas, men under månskensaftnarne tändas dessa lyktor icke. oberäknadt om månen lyser eller döljes af de svartaste moln. Under dessa aftnar måste invånarne i de icke upplysta qvarteren trefva sig fram i mörkret, hvil ket kan vara kinkigt nog på gator, som ännu ej blifvit gynnade med en fullt civili serad stenläggning. De äro icke många dessa qvarter, det är sant, men likväl allt för många för att utgöra mycket mörka fläckar i vårt vackra Stockholm. Att de icke hafva gas, kan vara temligen likgil tigt, om de ekläreras af annat Iysämne, men att detta lysgämne icke tändes alla de aftnar, på hvilka gasen upplyser andra qvarter i staden, det är en i vär tid alltför svår myndighetsobskurantism. Nå. men de som bo i dessa mörkrets stadsdelar betala sannolikt icke så stor kommunalskatt, som ås öfriga? säger den uppiyste, men i förbållandena likväl oinvigde hufvudstadsbor. Jo, svara vi, de betala lika stor skatt. Man fordrar sf dem samma gkyldigheter. som af de öfriga administrorada, men om de yrka på samma förmåner, vägder man dem ryggen, så vida man icke ser dem styft i ögonen och gapskrattar åt dem, Så står det till med upplysningen i Sveriges hufvudstad. Men, säger den förvånade invånaren i de upplysta qvarteren. under sådana förhållanden måste väl finnas ett större antal poliekonstaplar på dessa mörka gator för att vaka öfver säkerheten? Tvärtom! På flera af dessa gator går aldrig någon polisman, åtminstone icke i tjenstgöring. Stadens finanser äro af den beskaffenhet, att tillgåvgar ej finnas för af lönande af så stor polisstyrka, att de i mörkret försänkta qvarteren kunna erhålla en enda man till säkerhetsvakt. Inga tända lyktor och inga poliskonstaplar slltså, men fullt lika stor kommunalskatt, som de gynnade stadsåelarne! Och hvilka äro då dessa qvarter? Da äro åtskilliga, och för att nämns endast på Ladogårdslandet, hvilken stadsdel nu mera är så tätt befolkad, de qvarter, som ligga norr om Qvartersgatan och innefatta öfra delarne af Sibyllegatan, Jungfrugatan, Qvarngatan, Skeppargatan. Nybergs gränd, Grefgatan 0. 8. v., samt vester ut i samma stadsdel, Norra Humle gårdsgatan och Vestra Hnomlegårdsgatan. Det der är en smäsak, det är sant, ijemförelse med mycket avnat, och det är i synnerhbet af mycken liten vigt för den som aldrig gör ut om aftnarne eller som det alårig kan falla in att flytta till dessa delar af Ladugårdslandet. För honom eller henne är det af vida större intresse att höra talas om teatrarnes verksamhet, men vi kunna vid en öfverblick af den förflutna veckan icke upptäcka något särdeles jutressart på de kungliga ecenerna. Tyå af sekundatea-. trarne hafva deremot öppnat sina salonger, och de få naturligtvis fulla hus, både på Söder och vid Blasieholmshamnen, ty hvad skall en hufvudatadsbo taga sig till oml qvällarne. Han kan icke alltid sitta påj. kyrkomötets läktare och intressera sig för längkatekesen eller för fonderingarne på öfverintendentsembetets förhällande till dop: funtorae. Den sköna Galathea kan lockaj hosom ända upp till Mosebacke, och Ner-. kingarge draga honom till Blasieholmen. Men intresserar man sig då icke för den. nya armborganisationren? Har man då inl. gen tanke för den komit6, som skall om en vecka sammanträda i Stockbolm för att säga hvad den tänker om det af generalstaben utarbetade förslaget? Jo, otvifvelaktigt, men det hör icke till den förflutna veckan. Hvad som åeremot kunde hafva hört till en länge sedan förfluten vecka, det hade varit! öppnandet af Stockholms högskola. Men! ännu höres ingenting derom, så vidt man ej . skall räksa det, att åtskilliga lösa föreläs-. ningar lära komma att åter bållas under stundande säsong.. De kunna blifva af mycket stort intresse i och för sig, dessa föreläsningar, men en början till högskolan lära de väl icke blifva, och bittre hade varit, om i stället för en hel mängd sådana tillfälliga föredrag hade upprättats ett par fasta 1ö:ostolar, som kunanat kring sig samla en kanske liten, men fast skara ej blott åhörare, utan verkliga studerande. Huru länge skall hufvadstaden behöfva vänta derpå? Det är de som med sina penningar bidragit till högskolefondan, som framställa . den frågan, och de hafva onekligen räti dertill. Kyrkomötet. Vid sammanträdet i går f. m., som räckte till kl. 4 e. m., medhann : mötet. afgörandet af samtliga på dess bord hvilande ärenden, hvadan dagens sammankomst blott varit KP SORTI INET Ra Vr LR JET 0, DAS SMER BU JR FIRUDIIER a vr 5