Aftonbladet – 6 oktober 1873, sida 2

ändock att på eget beråd utöfra ett slags både lagstiftande och lagskipande myndighet genom utfärdande af hvsrjehanda påbud, vitens stadgande eamt utsökningsmåls afgörande. Inastruktionen föreskrifver visgorligen, att scEreterären föredrager alla inkomiaäda Koll. oh ekdnömimkl fame kontrasigaerar alla bref, berättelser och publikationer, som i öfverståthållarens namn utgå, men han skall efter öfverståthållarens goåtfinnande författa resolutionerna i nämnda mål, och det heter icke, att öfverståthållaren är skyldig att inhemta föredragandens mening, eller att denne, om hans mening ej godkännes, eter att densamma i protokollet anteckna. Om än öfverståthållaren eger lagfarne rådgifvare att tillgå, saknar han dock ansvarige rädgitvare, deruti — sBäger justitieombudsmannen — olik alle andre embetsmän i vårt land, med hvilka han i öfrigt kan jemföras, Justitieombudsmannen antyder pcokeå, att man endast på bistorisk väg kan förklara åsfinä 5gömr domliga embetsställning, att chefen för ett verk icke anses ega något slags ansvarighet för ärendenas gång inom verket, att ban, utan att behöfva vara lagfaren eller inbemta råd af personer ansvarige för sina rädslag, kan i viss mån stifta lag och skipa lag. Detta, heter det vidare i skrifvelsen, måsts utan tvifvol betraktas såsom en amvärkningsvärd företeelse inom ett lagbundat och konstitutionelt samhällsskick, Denna skrifvelse rörande Hehofvet af n instraktion blef af K. M:t till öfverståtliål: laren remitterad med befallning att inkomma med förelag till instruktion. Om ärendet sedan dess ej verksamt främjats, torde det förhållandet ock i sin mån vitna om det till sjelfrådighet och godtycke syftande åskådningssätt, som just en sådan författning, som 1791 års instruktion, är egnad att uppamma, och således utgöra ett ytterligare bevis på behofvet at en ny instruktion; egnad att framkalla och underkålla bättre begrepp off det lagbondna samhällsskickets fordringar, hvartill onekligen hör nog stor devotion mot K. M:t hos äfven högt uppsatte embetsmän, att ej glömma bort K, M:ts befallningar. Emmeilertid, bur länge än denna sak förhalats, skall den väl en gång komma till afgörande. Att för det arbete, som dertill förutsättes, kräfvas iosigter, hvilka ej ära att påräkna hos hvar och en, som är lämplig att representera det höga embetets yttra värdighet, och att den anda, man vill möta j detta arbetes frukt, eller den tillkommande nya instruktionen, har mera gemensamt med det civila än med det militära åskådningssättet, detta hoppas vi att vederbörande ej lemna ur sigte vid den eoligt ryktet saart nog förestående regementsförändringenv.