Aftonbladet – 6 oktober 1873, sida 2

VB SVS MEBAVALPN TR VII UVBLVERKLIIABVEr I lördags afton klockan 11 afgjordes at kyrkomötet katekeaförslaget efter en öfverliggning, gom upptagit mer än tolf timmar. Sedan de presterliga ledamöternes förslag till skrifvelse med antagande af detsamma förkastats med 33 röster mot 22, blef, efter trenzo särkilda votermgar, bland do olika skrifvelseförslagen , antaget det af hr Rundgren formulerade, i syftsing att i skrifvelsen skulle erkännas den föreslagna lärobokens företräden framför ruvarande katekes i afseende ä korthet, bestämåhet och systematisk anordning, men att en revision dock skulle begäras på grund af förslageta mindre tillfredsställande beskaffenhet i afseende å det etiska elementet efter hviiken revision förslaget borde för ett nytt kyrkomöte framliggar, och segrade detta förslag i den slutliga voteringen med 28 röster mot 25, som afgåfvos för det ef frih, af Ugglas ingifna som utgick derpå att kyrkomötet skulle dels under erkännande af förlagets bibeloch bekänneleetrohet, på grund af gjorda anmärkningar anhålla om en rovision, som helat borde ät en enda person uppdragas, och efter hvars fullbordande H. M:t måtte till ett blifvande kyrkomöte i ämnet göra framställning. Fullt öfvertygade att denna utgång af frågan under närvarande förhållanden var den lyckligaste, kunna vi ej undgå att beklaga att detta den svenska församlingens stora önskningsmål i afseende å kristendomsundervisningen ännu måst för någon tid undanskjutas. Då denna fråga emellertid hör till dem, om hvilka i fullaste mening kan sägas, att de icke kunna falla, och ett uppskot medör betydligt mindre olägenheter än antagandet af en kate: kes, behäftad med de brister, som anmärkts hos det föreliggande förslaget, och för hvars ergättande sf en bättre kanske åter behöfts ett halft ärbundrade, är denna utgång snar rare egnad att väcka belåtenhet än ledsnad. De vigtigaste af de mot förslaget gjorda iavändningarne voro att det etiska momentet ej deri tillräckligt framhållits; att det alltför mycket aivoke från den nu gällande Lindblomska katekesen; att det för att med fördel låta begagna sig såsom undervisningsbok för barn är ältför torrt och skematiskt; att hela Luthers liila katekes upprepades i förklaringen, hvarigenom ett utrymme upp: tagits, som hellre kunnat användas till nödiga tillägg och praktiska anvisningar; att en tredjedel af förklaringen utgjordes af upplösning eller omsägning af styckena i lilla katekesen; samt att språken ofta äro så valda, att da icke bevisa eller bekräfta hvad stycket innehåller. Dessa anmärkningar, illustrerade med en mängd exempel och jemförelser med Lindblomska katekesen, framställdes förnämligast af hrr Genberg, Björling och Ribbing, med hvilka hrr Rundgren, Widen, Olbers, Linder, Anjou, Holmqvist, Sirömberg, Lindgren, Lindhult. Lagström, Groth och Annerstedt i större eller mindre mån instämde. För afslag talade hrr Lyth, Treffenberg och Nilsson, Bom till ofvan nämda anmärkningar lade den mot frågeformen och dess följeslagare den själlösa utanläsningen. Mot dessa anmärkningar uppträdde, utom de tvenne ledamöterne af katekeskomiten hrr Bring och Hultcrantz, äfven hrr Sonden, Andersson, Fallenius, Sjöbring, Hultman och Warholm, hvilka ansågo förslaget, om också behäftadt med åtskilliga brister, dock så betydligt öfverlägset den nu gällande katekesen, hvilken förlorat förtroende irom nästan hela svenska församlingen, att, för att göra slut på det nuvarande förvirrade tillständet borde enskilda tycken och meningar offrag., De anmärkta felen hade till största del sin grund i instruktionen, som föreskref att katekezen skulle blifva så kort, att han blott innehöll de nödigaste förklaringar och tillägg till Luthers lilla katekes. Under sådana förhällaodet var klart, att, då ingen del af läroområdet, som är grunden för det praktiska, kunde uteslutas, mäste den praktiska tillämpnirgen i stället öfverlemnas åt läraren. Dessutom önskade komitga att utgifva en läsebok, innehållande praktiska anvisningar, att begagna såsom vägledning för undervis ningen. Det ansågs dessutom snarare för en fördel än en brist i pedagogiskt hänseende att barnet lärde sig besvara frågorna i lilla katekesen och förklaringen på samma gätt, nemligen med Luthers ord; samt att öfverensstämmelse med Lindblom på många ställen vore svår att behålla, ty denne skilde sig ofta från Luther, som i första rummet vore gifven komiterade till rättesnöre. Hufvudsakligen till förmån för förslaget uppträdde också hr Björck hvilken dock önskade vissa förändringar i enligbet med en af honom afgifven reservation, samt grefve Hamilton, som närmare formulerade den af hr Sonden först uttalade åsigten. att det nu föreliggande förslaget måtte få bsgagnas — och denna åsigt understöddes alternativt af hrr Kolmodin, Hierta, Ruus, Hammarskjöld och Grenholm, hvilka i dethela taget ej säga