Aftonbladet – 4 oktober 1873, sida 3

Barn, gör mig inte vred! — jag harli inte ett tåligt sinne, sade hon och hennes ansigte uttryckte missnöje, icke blott med dem, utan äfven med henne sjelf. Ni ha fått er önskan uppfylld och hört denna berättelse, men det kan jag tillägga, att den qvinnan har varit en plåga för mig under hela lifvet och då tillkommer det inte nå gon af er att börja samma elände ånyo. TOLFTE KAPITLET. Denna berättelse, som fru Martha med motvilja och, sanningen att säga, blott till hälften meddelade sina söner, var dem ovetande, historien om den bittraste och be dröfligaste epoken af moderns lif. Hon yp pade aldrig, hvarken till .dem eller någon annan, huru hon i sitt blinda förtroende och gin kärlek till den som var hennes make, med varmt och oegennyttigt intresse ingått på hans högsinnade bemödanden att åt sin bortrymda kusin bevara dennas årfgods; hurn hön ganska snart fick säker anledning att känna leda åt. blotis namnet Mary af Melmar; huru hon upptäckte att ännu, efter flere års trogen kärlek, efter att bar: nen kommit till verlden, efter att hon med aldrig vacklande mod och ansträngningar arbetat på att återinsätta sin make i hans rätta samhälleställning, hans hjerta ännu med all den första ungdomskärlekens styrka, var fästadt vid Mary af Melmar, och hade så varit hela tiden. Utan förberedelse, utan något som mil: drade smärtan af slaget, gjoerd fra Martha denna upptäckt. Han ville inte rikta sin familj på Marys bekostnad, han ville söka henne öfver hela verlden. Dessa hade valrit Patrick Norlaws egna ord tio år sedan hon försvunnit och äfven ett och annat år