Aftonbladet – 4 oktober 1873, sida 3

Bref från Amerika. XXXVIL tuldets historia. — Lifvet vid minorna förr och nu. San Francisco den 11 Aug. 1873: Måprga voro de orsaker som gjorde, att inder guldsökandets första tider qvinnor i Jalifornien, i synnerhet inom delar af sta: en, der grufarbetet pågick, voro sällsynta. Dels vöro nemligen de vägar, som den guldsökande hade att passera, innan han kom ill sin längtans mål. allt för besvärliga för n qvinna, dels skulle hon varit en man till vinders under det nomadiska lif, som han i sörjan måste bereda sig på att föra; men 1itom dessa och många andra skäl, fanns det innu ett, och det var säkerligen icke: det minst bestämmande, nemligen det öfver all veskrifning råa lif, som då fördes och som cke var något annat än en naturlig följd vt den från alla håll och samhällslager samnanrafsade hop, som under de första tiderna örde spiran. Ja, till och med isjelfve San Francisco gjorde för icke längre sedan än 1850 en qvinna på stadens gator, om äfven varken till toilett eller utseende något utmärkt, mera väsen af sig än sjelfva hästen i Marstrand. (Jag ber damerna omförlåelse för jemförelsen, men jag kunde icke i hast få fatt på någon kraftigare.) Alla fönster slogos då upp. på vid gafvel och ur desamma framstucko öfverallt bruna, skäggiga anleten, som med ett slags barnslig beuniran betraktade den förbivandrande qvinnan och troget följde henne med ögonen så långt som det var möjligt. Att emellertid, trots denna qvinnornas sällsynthet och trots de råa elementer, af hvilka till största delen de första guldgräftarne bestodo, och, hvad än mer är, i trots af att de första qvinnor som ankommo icke alltid voro af det mest aktningsvärda slag, att i trots af allt detta likväl qvinnan öfverallt der hon: uppträdde nästan bars på händerna och bevisades hvarje upptänklig aktning och grannlagenhet, det är i sanning något som man har svårt att förklara, men som ialla händelser bör qvitta ut många af de våldsamheter och -orättrådigheter, gom man annars visst icke räkna: des för rof att begå. Hustrur kommo att söka sina män, systrar sina bröder, döttrar sina fäder, men aldrig, så försäkra alla gamla minare, med hvilka jag talat, hände det att deras värnlösa belägenhet gaf anledning till någon skymflig behandling. Tvärt om, männen lemnade sina vaskbaljor för att, om så behöfdes, föra de sökande den rätta vägen ellor sjelfva söka reda på hvar den som söktes uppehöll sig, och guldstoftet i deras läderpungar stod alltid till deras disposition, d. v. 8. vanligtvis nästan påtrugades dem. Då jag var uppe i Placerville, hörde jag al värdinnan på det hotell, i hvilket jag bodde, mången intressant historia från guldtidens första dagar. Mrs Dawis,så hette den vänliga gumman, hade sjelf varit med från den tiden och pratsjuk var hon, det. skall bimmeler veta, ty när jag kom till hotellet på aft nparna, eftor att hafva vandrat omkring bland minorna under största delen af dagens lopp höll hon mig troget. fast två till tre tim mars tid ute på balkongen. Jag smuttade under tiden på äkta, guldgula california brandy-tutingar, som gumman med en syn nerlig talang visste att tillaga, och sjel drack hon — icke kaffe. Bland de mång: taflor hon rullade upp för mig, ochi hvilk: hon sjelf icke sällan var en af hufvudper sonerna, påminner jag mig i synnerhet en som mer än möjligen någon af de andra be lyser förhållandena på -den tiden, och ja; skall derföre, så godt som mitt minne tillb ter mig, i-korthet söka återgifva den. Efter gummans uppgift skulle nemligel under guldsökandets början, ungefär på e halt engelsk mils afstånd från den svårpas serade väg, som guldgrätvarne utstakat ö! ver de väldiga bergen och de djupa skogarn i den östliga delen af Californien legat et tlogghus, en på den tiden ovanlig företeelse enär bostäderna då oftast utgjordes af hel enkelt en omsvept filt eller några hopslagn bräder. Men så egdes äfven detta logghu j af en öfver hela den närgränsande trakte fruktad guldgräfvare, vidnamn Tom Barne: .!och denna fruktan, som hans stora kropp , krafter, obändiga vildet samt snabbhet oc RA EE nt